Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

element. Vattenfall gjorde utländska uppköp och Asea sökte sig utomlands för nya
utvecklingsallianser.
Även om ”den svenska modellen” brukar förknippas med tidsepoken cirka 1930-1970, och
Fridlunds modell väl främst kan tillämpas på den tidens systemdynamik, har ändå delar av
den svenska modellen hängt med in i 1990-talet. Däribland utvecklingsparet LM Ericsson –
Televerket/Telia. Förmodligen skulle Fridlunds analys av utvecklingsparens dynamik,
kunna hjälpa till att ytterligare förstå det under 1990-talet stora motståndet mot strukturella
förändringar av Telia. Kanske skulle till exempel perioden cirka 1985-1995 kunna beteckna
Ericsson – Televerkets omvandlingsfas, och utgöra utgångspunkt för en vidare analys ?
Efter samverkansbolaget Ellemtels (LMTELeverket:s) framgångsrika utveckling av AXE-
systemet, försökte Ericsson under andra halvan av 1980-talet frigöra sig från delar av
samverkansavtalet, för att möjliggöra affärer även med andra operatörer än Televerket
(inom Sveriges gränser), samtidigt som Televerket började expandera utomlands.
Utan att föra analysen vidare kan konstateras att det fortfarande 1996-1997 fanns en stor
känslomässig koppling mellan socialdemokratiska företrädare och Telia. Som indikerande
exempel kan, vid sidan om Perssons ovanstående tal om privatisering som politisk
omöjlighet, nämnas ett citat av Kommunikationsministern Uusmann från november 1996:
”Det finns en stark opinion mot att sälja ut Telia. Telia, Posten och SJ är
nationalklenoder. Det vete sjutton om inte de svenska hushållen är beredda att sänka
barnbidragen för att klara att behålla Telia” 433
Ett annat exempel hämtat från 1997: På en fråga från Lennart Fremling (fp) i riksdagens
kammare, om vilka fördelar det enligt socialdemokraterna gav att Telia var statligt ägt,
svarade Trafikutskottets Monica Green (s):
”Herr talman! Huruvida vi skall sälja ut matsilvret eller inte har vi anledning att
återkomma till. Nu diskuterar vi telepolitik.” 434
Noteras kan också att statsminister Göran Persson sedan länge verkar ha haft telepolitiskt
inflytande, och då betraktat en fortsatt statlig och sammanhållen Teliakoncern som politiskt
mycket viktigt. I ett anförande i riksdagen i juni 1993 (under den borgerlig regeringstiden),
i den debatt som föregick beslutet att bolagisera Televerket och stifta en telelag,
kommenterade ny demokratis Kenneth Attefors, Göran Persons negativa inställning till
organisatoriska förändringar av Televerket. Persson var då socialdemokraternas
ekonomiske talesman:
433 Paulsen 1996. Uusmann var citerad i artikeln.
434 Prot. 1996/97:102, Anf. 32.
151