Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

”En separering av Televerkets teletjänster från telenätet baseras enligt min [föredragande inför
regeringen, kommunikationsminister Mats Odell (kd)] bedömning på ett synsätt som inte
överensstämmer med den nuvarande tekniska utvecklingen på telekommunikationsområdet. Den
tekniska utvecklingen går i riktning mot ett system med många nät vid sidan av det traditionella
allmänna telenätet, med möjlighet för olika nät att kringgå det allmänna telenätet.
Optofibertekniken, radiolänkar och satelliter minskar beroendet av det allmänna telenätet. Även
integrationen mellan nät och tjänster ökar. Även om tjänster kan erbjudas relativt oberoende av
nätet, kommer flera tjänster att vara helt integrerade med nätet i s.k. kombinerade tjänster. En
uppdelning mellan telenät och tjänster skulle mot denna bakgrund sannolikt försvåra Televerkets
produktutveckling inom detta område och vara till nackdel för kunderna. Att lyfta ur telenätet från
Televerket skulle därmed enligt min bedömning reducera verkets kommersiella möjligheter, vilket
varken är eftersträvansvärt eller nödvändigt för att få till stånd en ökad konkurrens på den svenska
telemarknaden. Med detta som bakgrund kommer jag inte att föreslå någon uppdelning av
Televerkets nuvarande verksamhet.” (Prop. 1992/93:132, s. 18-19)
Textruta 5-3. Den borgerliga fyrpartiregeringens motivering i oktober 1992 till varför de då inte ville
dela Televerket i en nät- och en tjänstedel. Motiveringen i stort sett identisk med
departementspromemorian från augusti månad (föregående textruta). Ärendet avfördes nu från den
politiska dagordningen.
Kinneviksföretagen flyttade under 1992 allt mer fokus från den strukturella debatten till
betoning av att istället snabba på införandet av ett stabilt regelverk (en telelag). 256 Detta för
att inte Televerket skulle hinna bolagiseras före existensen av en telelag.
Riksrevisionsverket fortsatte betona behovet av strukturella åtgärder
När väl telelagen trätt i kraft och Televerket bolagiserats kom den telepolitiska aktiviteten
att avta. Den borgerliga regeringen gav dock ett par veckor före riksdagsvalet 1994
Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att utvärdera om intentionerna att skapa
förutsättningar för konkurrens på telekommunikationsmarknaden uppfyllts. 257 Resultatet,
RRVs rapport Två år med telelagen, presenterades i juni 1995. 258 Rapportens författare
(revisionsdirektör Rutger Banefeldt och avdelningsdirektör Lore Taesler Fredriksson,
senare enhetschef för telekommunikationsfrågor vid Kommunikationsdepartementet)
riktade kritik mot statens målkonflikter i telesystemet, och betonade att vissa strukturella
förändringar inom Telia, ”t. ex. åtskiljande av nät och tjänster” 259 , skulle vara av godo för
konkurrensen och för statens roll som främjare av den samma. 260 RRV belyste också att ett
förslag till infrastrukturdirektiv inom det europeiska samarbetet avsåg rikta fokus mot
256 Karlsson 1998, s. 293
257 Två år med telelagen 1995, bilaga 1 (kopia av uppdragsbeslutet K94/2169/1)
258 Förs. 1995/96:RR10, bilaga 1, s.39; Enligt Kommunikationsdepartementets diarium registrerades rapporten på departementet
den 22 juni 1995 (K95/2692/1).
259 Två år med telelagen 1995, s. 5 och 131
260 Två år med telelagen 1995, kap. 7.3
87