Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

134
En komplicerande faktor var dock enligt PTS att, i den mån radiolösningarna var mobila,
skulle de konkurrera om frekvensutrymme med användningar som enligt lagen om
radiokommunikation hade en prioriterad ställning.
PTS tog alltså inte ställning i frågan om huruvida ett accessnätsbolag borde bildas eller
inte.
Tre, enligt min tidigare tro, tunga lobbyorganisationer i telesystemet: Sveriges
Industriförbund, Internationella handelskammarens (ICC) svenska nationalkommitté, och
Näringslivets telekommitté (NTK), skrev ett gemensamt remissvar. Dock ett i mina ögon
förvånansvärt tunt och neutralt - endast tresidigt - svar. Lobbyorganisationerna
förespråkade inte att Telia borde delas. Det förefaller nästan som om remissvarsförfattarna
inte hade klart för sig att ärendet endast avsåg Telias accessnät, och inte som 1991-1992,
Telias hela nät:
”Ett dominerande problem är hur en fri konkurrens skall åstadkommas i praktiken. Det
gäller att göra trösklarna för nya aktörers inträde på marknaden så låga som möjligt
utan att samtidigt i onödan beskära möjligheterna för etablerade företag att utveckla
och tillvarata ny teknik och nya affärsmöjligheter. Goda
hemmamarknadsförutsättningar möjliggör för Telia och andra svenska aktörer att
kunna konkurrera framgångsrikt internationellt.
Detta kan bl. a. ske genom att staten alltfort och tydligt skiljer på sin roll som ägare av
Telia m.fl. bolag och sin roll som ’regulator’. Det finns inte särskilda skäl att, i någon
slags analogi med SJ och Banverket, dela upp Telia i två eller flera bolag. Vi förutsätter
att man på ett tydligt sätt avkräver operatörer med nätfunktioner sådan särredovisning
att tillsynsmyndigheten snabbt och säkert skall kunna tillse att föreskrifterna följes.” 380
Näringslivets telekommitté bildades 1972 som en sammanslutning av stora
telekommunikationskunder. 381 Bland medlemmarna märktes i februari 1998 organisationer
som Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen, ABB, Electrolux, Astra,
Tetrapak, SKF, Volvo, Trygg-Hansa, Skandia, SJ, Statskontoret, Stockholms stad, Uppsala
kommun, m.fl. (totalt 37 organisationer). NTKs betydelse nedtonades dock av (den från
1997) så kallade verkställande ledamoten. 382 Det stora antalet stora medlemsorganisationer
(med inte helt lika åsikter), i kombination med NTKs små personella resurser (cirka 1/3
heltidstjänst), försvårade att under normalkorta remisstider inta tydliga, kraftfulla och
djuplodade ståndpunkter. Det samma gällde i telekommunikationssammanhang enligt
honom även Industriförbundet.
380 K96/2437/1, nr 32 [Sveriges Industriförbund], nr 38 [Näringslivets telekommitté] och nr. 35 [Internationella
handelskammarens svenska nationalkommitté (ICC)]. Gemensamt remissvar.
381 1983 utvidgades NTK till att omfatta åtta näringslivsorganisationer. Bland andra Svenska bankföreningen, Sveriges
industriförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska handelskammarförbundet. (Källa: Telepolitik inför 1990-talet 1987)
382 Telefonintervju med Gustaf Richert, verkställande ledamot i NTK från 1997, 980526 em. Det var Kurt Gladh som skrivit
under remissvaret för NTKs del. Arbetade 9903 vid Dataföreningen i Sverige.