Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

Många remissinstanser ville ha ett accessnätsbolag (oktober 1996) …
Många av de cirka 70 instanser som yttrade sig över promemorian berömde den, för att väl
ha speglat de problem som ansågs finnas. Ett stort antal kommenterade
”accessnätsärendet”. 361
Instanser som explicit förespråkade ett accessnätsbolag var (kan ha varit flera):
• Kommunikationsforskningsberedningen (KFB)
• Konkurrensverket
• Lantmäteriverket
• Svenska kommunförbundet
• Banverket
• Tele2
• Kabelvision
• Europolitan
• Global One
• Enator Dotcom
• Svenska Kraftnät
• RSL COM
• First telecom Europe
Kommunikationsforskningsberedningens kritiserade argumenteringen i promemorian:
”I förhållande till frågan om kontrollen över accessnätet menar KFB […] att det förslag
som läggs fram är otillfredsställande motiverat i förhållande till andra analyser och
förslag som finns att tillgå.” 362
Även Konkurrensverket tyckte att argumenten var dåligt underbyggda och delvis
motstridiga. Att servicepersonalen skulle behöva dubbleras förstod inte Konkurrensverket
(se nackdel 1 i den tidigare textrutan). Konkurrensverket såg heller inte varför ett separat
accessnätsbolags prissättning inte kunde ske på ett sådant sätt att utrymme gavs för
investeringar (nackdel 3). Vad gällde eventuella problem med avgränsning av accessnätet
(nackdel 4), pekade de på att en sådan gräns ändå skulle behöva definieras för att det skulle
var meningsfullt med en särredovisning av kostnader och intäkter i accessnätet. De
betonade också riskerna för att Telias bredbandssatsningar skulle riskera att ytterligare
förstärka accessnätsmonopolet. 363
Tele 2 AB belyste att det fanns argument för att den enskilde abonnenten egentligen borde
äga de kundspecifika delarna av det lokala ledningsnätet (accessnätet). Detta bland annat
för att han eller hon betalade en fast avgift för nedlagd investering (abonnemangsavgift).
361 Avsnittet bygger på remissvaren (K96/2437/1) till promemorian Ds 1996:38, respektive den sammanfattning av svaren som
gjorts vid Kommunikationsdepartementet (under samma diarinummer, datum 961105). 79 remissinstanser deltog (varav cirka 60
svarade). Dessutom inkom 10 yttranden från andra än remissinstanserna. Har peronligen tittat igenom alla remissvaren uppe vid
Kommunikationsdepartementet, och har kopierat och studerat de mest intressanta svaren närmare (mer än hälften). Har också
intervjuat en del personer.
362 K96/2437/1, nr 15 [Kommunikationsforskningsberedningen (KFB)].
363 K96/2437/1, nr 24 [Konkurrensverket]
129