Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

Volymtaxeringen fick överges i slutet av 80-talet. Ny teknik som underlättade konkurrens
omöjliggjorde den. Den av statsmakterna i olika länder mer eller mindre uttalade
liberaliseringen hade också börjat göra sig gällande.” 129
1987 meddelade Televerket att de före 1991 avsåg tillåta tredjepartstrafik fullt
ut – Dock under förutsättning att de fick behålla det allmänna telenätet i sin
organisation !
I en revision av treårsplanen för 1988-1990 meddelade Televerket den 10 juni 1987 (till
regeringen) att de under treårsperioden avsåg acceptera tredjepartstrafik fullt ut:
”Konkurrens om nättjänster från andra än televerket via s k tredjepartstrafik gör sig allt
mer kännbar både internationellt och nationellt. De internationella rekommendationer
mot tredjepartstrafik, vilka finns inom ITU, blir i växande utsträckning obsoleta.
Televerket avser därför att under treårsperioden acceptera tredjepartstrafik fullt ut när
taxorna för förhyrda ledningar hunnit anpassas till de faktiska kostnaderna. Idag gör
televerket betydande förluster på förhyrda ledningar - förluster som täcks av intäkter
från den vanliga telefontrafiken.” 130
Den 21 januari 1988 kompletterade Televerket, i en skrivelse till regeringen, den reviderade
treårsplanen angående strategin att tillåta tredjepartstrafik. 131 Televerket utvecklade ett antal
förutsättningar som de ansåg måste gälla för att fri konkurrens skulle kunna tillåtas.
Däribland - intressant nog för den här uppsatsens frågeställningar - att Televerket även i
fortsättningen skulle svara för drift och förvaltning av de statliga teleanläggningar, som
var underställda verket och som benämndes det allmänna telenätet.
Att inte organisatoriskt avskilja Televerkets nätverksamhet var alltså ett av verket (1988)
uttalat kriterium för att fullt ut tillåta tredjepartstrafik.
På uppdrag av regeringen (den 5 maj 1988) utredde den så kallade Post- och
teleutredningen (bland annat) motiven för, och konsekvenserna av, att tillåta
tredjepartstrafik. Efter att tolv personer knutna till utredningen tragiskt omkommit i en stor
flygolycka, föreslog en nysammansatt utredning (i slutbetänkandet) i mars 1990 att
tredjepartstrafiken skulle tillåtas. Utredningen angav följande motiv: (1) Det ansågs positivt
för utvecklingen av nya tjänster och för konsumenternas valfrihet. (2) Det skulle innebära
en ökad konkurrens som i sin tur skulle ge ökade incitament till effektivisering och därmed
lägre priser. (3) Förbud mot tredjepartstrafik bedömdes bli allt svårare att kontrollera. (4)
Hyrda förbindelser skulle kunna utnyttjas bättre om tredjepartstrafik tilläts. 132
Den 24 januari 1991 kom regeringsbeslutet om att tillåta tredjepartstrafiken (se
övergripande institutionella förändringar under uppsatsens undersökningsperiod 1988-
129 Lernevall & Åkesson, 1997, s. 487-488.
130 Televerket till regeringen (870610), s. 3
131 Televerket till regeringen (880121)
132 SOU 1990:27, s.111
55