Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

”Målen för en nationell IT-strategi skall vara
- att utnyttja IT:s möjligheter på ett aktivt sätt som bidrar till att skapa tillväxt och sysselsättning och
som stärker Sveriges konkurrenskraft,
- att värna allas lika möjligheter så att IT kan bli ett medel för ökad kunskap, demokrati och rättvisa,
- att utnyttja såväl kvinnors som mäns erfarenheter och kompetens i IT-utvecklingen,
- att utnyttja IT för att utveckla välfärdssamhället och öka medborgarnas livskvatlitet,
- att använda IT för att stödja grupper med särskilda behov,
- att skapa bred tillgång till information för ökad delaktighet och kunskapsutveckling,
- att bevara och utveckla det svenska språket, kulturen i en allt mer gränslös värld,
- att använda IT för att öka effektiviteten och kvaliteten i offentlig verksamhet och förbättra servicen
till medborgare och företag [---]
Staten, kommunerna, landstingen, näringslivet och arbetsmarknadens parter måste alla bidra till att IT får
ett brett genomslag i Sverige.
Huvudinriktningen bör vara att stimulera användningen av IT på ett sått som befrämjar kreativitet, tillväxt
och sysselsättning.
Politiskt fastställda mål, ramar och riktlinjer för hur samhällets kommunikations- och informationssystem i
stort ska fungera bör förenas med valfrihet för användarna och med en marknadsmässig utveckling av nät,
tillämpningar och tjänster. Staten bör därvid i internationell samverkan fastställa spelreglerna för
marknadens aktörer på IT-området.
Staten bör även vara medaktör och katalysator i utvecklingen på IT-området och samverka med de
utvecklingsaktiviteter som pågår i kommuner, län och regioner, i näringslivet och olika ideella nätverk och
organisationer.” (prop. 1995/96:125, Målen för en nationell IT-strategi s.13 och En nationell IT-strategi s. 15).
Textruta. Regeringens formulering av En nationell IT-strategi i IT-propositionen
(95/96:125) till riksdagen den 7 mars 1996.
1 juli 1997 reviderades telelagen och statens avtal med Telia sades upp.
Efter de stora rättsliga förändringarna 1993 kom en tid av telepolitiskt lugn (vid sidan om
den upptornande IT-politiken). Under 1995 och 1996 genomfördes undersökningar om hur
den nya telelagen fungerat så långt, och om de telepolitiska målen kunnat nås. Några av de
största problemen bedömdes vara svårigheterna för operatörerna att komma överens om
samtrafikpriser, och i sammanhanget Telias totala dominans av de lokala teletjänsterna.
Den 1 juli 1997 trädde en förändring av telelagen i kraft. De telepolitiska målen (som vid
två tillfällen reviderats sedan 1988, men inte tydligt sammanställts) förtydligades och
modifierades något, se textruta nedan.
Telelagens regler om tillståndsplikt kompletterades med regler om anmälningsplikt för
operatörer med verksamhet av mindre omfattning. Lagens regler om samtrafik skärptes och
något hårdare krav ställdes på operatörer med dominerande ställning, t.ex.
kostnadsredovisning. Post- och telestyrelsen fick en utökad roll och ett tydligare ansvar. De
fick nu rätt att besluta om villkor (pris m.m.) vid tvist mellan operatörer angående
samtrafik.
177