Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

6
Argumentet om betydelsen av telesystemets homogena kultur stöds också av en jämförelse mellan tele-,
el- och järnvägssystemen. Den homogena kulturen i telesystemet hade inte samma motsvarighet i
elsystemet, vilket möjliggjorde det infrasystemets reform. Däremot fanns den i järnvägssystemet, men
där stödde de dominerande systembyggarna (hos främst SJ) reformen; bland annat på grund av att SJ
fick fortsatt ensamrätt att trafikera stora delar av nätet, samt för att de fick tydligare och ökade
konkurrensförutsättningar gentemot övriga transportsystem.
Förhållandena kring riksdagsbeslutet 1997 var alltså annorlunda än kring besluten 1991 och 1992.
Kulturen i telesystemet hade blivit betydligt heterogenare, med allt fler aktörer, åsikter och
maktinstrument. Nu gällde ärendet också (”bara”) Telias anslutningsnät, accessnätet. I uppsatsen
argumenteras alltså för att systemtrögheten nu hade avsevärt mindre betydelse.
Tydligt för bildandet av ett accessnätsbolag var 1996-1997: Konkurrensverket,
Kommunikationsforskningsberedningen, Svenska kommunförbundet, Banverket, Lantmäteriverket,
Svenska Kraftnät, Enator Dotcom, och de flesta operatörer vid sidan om Telia. Politiskt drevs
reformkraven hårdast av moderaterna, men hårt även av kristdemokraterna.
Många aktörer (remissinstanser) var 1996 otydliga eller osäkra. Viktigast kanske Post- och telestyrelsen,
som varken tog ställning för eller emot en strukturell förändring av Telia. Osäkerheten och otydligheten
präglade 1996-1997 mer och mindre även partierna: folkpartiet, vänsterpartiet, miljöpartiet och
centerpartiet.
Telia, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), och den socialdemokratiska regeringen var dock klart
negativa till bildandet av ett accessnätsbolag.
Den socialdemokratiska regeringens beslut tycks alltså, trots den heterogenare kulturen, ha tagits utan
betydande påverkan av accessnätsförespråkarnas argumenteringar, och utan påverkan av de aktörer som
ville utreda frågan vidare. I studien konstateras (och förklaras detta delvis av) att aktörer i den
socialdemokratiska regeringen uppvärderade betydelsen av Telia, som (vad ekonomer benämnt)
nationell vinnare (national champion). Det bedömdes som mycket viktigt att Telia fick samma
verksamhetsförutsättningar (i Europa) som övriga stora teleoperatörer i Europa. Ingen annan av dem
hade behövt avskilja hela eller delar av nätverksamheten. I uppsatsen försöker jag identifiera ett vad jag
kallar ”eftersläpande politiskt (socialdemokratiskt) kulturellt arv”, som jag vill mena under den här
perioden särskilt bidrog till att hämma sådana strukturella (institutionella) förändringar i telesystemet,
som bildandet av ett accessnätsbolag skulle ha inneburit.
Skärpt samtrafikreglering och större befogenheter för Post- och telestyrelsen bedömdes av regering och
riksdagsmajoritet som tillräckligt konkurrensfrämjande åtgärder.
I uppsatsen argumenteras för att privatiseringstankar också hade avsevärd betydelse; i större utsträckning
1997 än 1992. En strukturell förändring av Telia skulle ha försämrat marknadsvärdet inför eventuell
delutförsäljning.
I uppsatsen görs också, mot bakgrund av det historiska arvets vikt för telesystemets utveckling under
1990-talet, en relativt lång historisk återblick på utvecklingen av telesystemet. Fokus riktas särskilt på
utvecklingen av viktiga komponenter i dagens liberaliserade (”konkurrenskonstruerade”) marknader för
teletjänster, som utveckling av handeln med tredjepartstrafik, samt omfattningen och utvecklingen av
olika producenter av teletjänster vid sidan om Telegrafverket/Televerket/Telia. Innebörden i de
systemtransformerande tekniska förändringarna och liberaliseringens orsaksmönster belyses också.
I ett appendix redogörs för övergripande rättsliga och telepolitiska förändringar under
undersökningsperioden 1988-1997 (nationellt och internationellt). I appendixet betonas att Sverige, trots
internationell påverkan, hade stort handlingsutrymme för egna nationella särlösningar i
liberaliseringsprocessen (som att exempelvis förmå Telia att organisatoriskt avskilja hela eller delar av
sin nätverksamhet …).