Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

86
i) ”Den tekniska utvecklingen går nu mot telenät som består av flera olika delnät med ”by-passing”möjligheter.
Detta minskar betydelsen av det allmänna telenätet.
ii) Integrationen mellan nät och tjänster ökar. Även om vissa tjänster kan erbjudas relativt
oberoende av nätet, kommer många tjänster att vara helt integrerade i detta (s.k. kombinerade
tjänster). Intelligenta nät utgör i sig själva en form av teletjänst. En uppdelning mellan nät och
tjänster skulle sannolikt försvåra produktutvecklingen inom området kombinerade tjänster.
iii) Affärsmöjligheterna kommer att öka i takt med utvecklingen av nya och kombinerade tjänster.
Dynamiken på efterfrågesidan kommer att styras av möjligheterna att utveckla, kombinera och
paketera tjänster på nya och kundspecifika sätt. Att ta bort nätdelen ur Televerket skulle komma att
kraftigt reducera utvecklingsmöjligheterna för verket, vilket varken är eftersträvansvärt eller
nödvändigt för att få till stånd en ökad konkurrens på den inhemska telemarknaden.
En modell där det allmänna nätet drivs i ett separat bolag fristående från Televerkets övriga verksamhet
bör mot denna bakgrund inte implementeras i Sverige.” (Ds 1992:86, s. 45-46.)
Textruta 5-2. Argumenten mot en uppdelning av Televerket i en nätdel och tjänstedel enligt en rapport
framtagen av tjänstemän i kommunikationsdepartementet och finansdepartementet. Baserad på material från
det internationella konsultföretaget Gemini Consulting. Rapporten skulle syfta till att vara diskussionsunderlag
i arbetet med att ”få tillstånd sunda konkurrensförutsättningar och en bättre fungerande marknad”, och
presenterades för kommunikationsministern den 31 augusti 1992.
Noteras kan också att Telelagsutredningen, som arbetade från juli 1991 till den 1 juli 1992,
inte fick direktiv, varken av den socialdemokratiska eller den borgerliga regeringen, att
behandla frågan om strukturell uppdelning av Televerket. 252 Kanske berodde det på att
bolagiseringen och telelagen då kunde dröjt ytterligare (blev ändå ett år försenad relativt
den första planeringen, vilket förmodligen betraktades som en lång tid).
Ärendet avfördes från den politiska dagordningen den 29 oktober 1992 – mitt
under den värsta finansiella krisen
I en proposition den 29 oktober 1992 deklarerade den borgerliga fyrpartiregeringen att den
inte avsåg dela Televerket i en nätdel och en tjänstedel. 253 I och med det kan ärendet sägas
ha avförts från den politiska dagordningen (bifölls utan invändningar av riksdagen i
december). 254 En intressant notering är att ärendets politiska avgörande kolliderade med den
värsta finansiella krisen. Under september månad nådde riksbankens marginalränta 500 %,
och två krispaket och en uppgörelse om bankgaranti arbetades samma månad fram av
regeringen och socialdemokraterna. Den 19 november övergav riksbanken den fasta
kronkursen. 255 Förmodligen fanns inte mycket politiskt utrymme över på hög nivå för frågor
om telesystemets vidare öden.
Regeringens motivering överensstämde med departementspromemorians enligt ovan (eller
rättare sagt Gemini Consultings rekommendationer), se textruta.
252 SOU 1992:70.
253 Prop. 1992/93:132.
254 Bet. 1992/93:TU11 [921208], Prot 1992/93:47 [921217], Rskr. 1992/93:152.
255 Kask 1996, s. 60, Hadenius 1995, s. 229.