Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

1989 bildades NordicTel AB (senare Europolitan AB) - den tredje
mobiltelefonoperatören
Den 16 februari 1990 ansökte dock ytterligare en operatör om att få sig tilldelat frekvenser
för GSM-tjänst: Nordic Tel AB. Företaget bildade senare dotterbolaget Europolitan AB som
kom att driva GSM-verksamheten. 164 Företaget startades i början av 1989 av före detta
Ericsson-medarbetarna Mats Ljunggren och Ulf Johansson, och finansierades till en början
av fyra stora svenska företag (bland annat SAS och Volvo).
Efter att både Televerkets frekvensförvaltning och Comvik motsatt sig en tredje operatör
(Comvik var förstås minst lika ledsen för konkurrensen som Televerket !), beslutade
dåvarande kommunikationsministern den 13 december 1990 att uppdra åt Telverkets
frekvensförvaltning att tilldela också Nordic Tel frekvenser för ett GSM-nät. Detta efter
utredning ledd av en professorn i trafikteknik, Ulf Körner vid Lunds tekniska högskola,
som kom fram till att frekvensutrymme borde finnas för tre operatörer (han förespråkade
också att operatörerna borde samtrafikera, åtminstone vid toppbelastningar – något som jag
inte tror blev fallet. Frågan om handel med hyrd nätkapacitet i mobilnäten, som ju
förekommit i de fasta näten sedan länge, väcktes dock på allvar under 1998). 165
Från oktober 1993 har Europolitan varit majoritetsmässigt utlandsägt. 51 % av aktierna
köptes då av den amerikanska operatören Air Touch för 1,2 miljarder kronor. I maj 1994
börsintroducerades Europolitan genom att (ytterligare?) 23 % av bolaget såldes ut.
Europolitan AB värderades då till tre miljarder kronor !
164 Mölleryd 1997, s. 45-48
165 Mölleryd 1997, s. 47, Angående tankar på friare handel med nätkapacitet i mobila nät – se exempelvis Computer Sweden, nr
97, fredag den 13 november 1998, s. 15, samt TV-programmet Summerat i Sveriges television, 990321 (om det norska företaget
Sense Communications förfrågan hos Post- och telestyrelsen huruvida telelagen tillät Sense att kräva av de tre svenska
mobiltelefonoperatörerna att få hyra kapacitet i deras nät. Sense fick inte tillstånd, varför de 1999 gick i konkurs), se också
Computer Sweden, nr 100/1998, s. 13 (Post- och telestyrelsen vill att marknadsstrukturen och telelagen - för tredje generationens
mobiltelefoni , umts – utformas så att det ”ska finnas ett stort antal tjänsteoperatörer som säljer de mobila tele- och
datatjänsterna till kunderna. Sedan ska det också finnas ett mindre antal nätoperatörer som äger själva umts-näten och säljer
nätkapaciteten till olika tjänsteoperatörer. [---] PTS vill att det uttryckligen ska stå i lagen att PTS har rätt att välja ut vilka som
ska få bli umts-nätoperatörer om det kommer in fler ansökningar än vad det finns frekvenser för.”)
63