Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

Två institutionella nyckelkomponenter - Avtal om temporärt respektive
permanent hyrd nätkapacitet
För att tydliggöra hur några viktiga delar av en konkurrensutsatt marknad för teletjänster
fungerar, vill jag belysa två institutionella nyckelkomponenter. Nämligen : (1) avtal om
temporärt hyrd nätkapacitet - vanligare samtrafikavtal, samt (2) avtal om permanent
hyrd nätkapacitet.
Bakgrunden är den i mitt tycke inte helt dumma frågan: Måste konkurrerande operatörer
bygga parallella fysiska nät på en konkurrensutsatt marknad för teletjänster ? Svaret blir -
för fast anslutna teletjänster främst på grund av de två institutionella komponenterna - i
princip nej. Hyresavtalen gör det nämligen möjligt för producenterna (och andra försäljare
av teletjänster) att dela utrymme i, och tillträde till ledningarna/nätkapaciteten. 34
I samtrafikavtal kommer försäljare av teletjänster överens om att temporärt, vid respektive
kunders behov, utnyttja varandras (eller bara den enes) tillgängliga nätkapacitet. Inte
nödvändigtvis egen kapacitet i juridisk mening, eftersom den som tecknat permanent
hyresavtal i sin tur kan teckna avtal med tredje part. Några exempel på samtrafikavtal som
förekom vid undersökningsperiodens slut:
• Transitavtal för förmedling av information från kund hos operatör A via operatör B till
kund hos operatör C eller vidare (puh!).
• Termineringsavtal för trafik från operatör A till kund hos operatör B.
• Så kallat peeringavtal där ungefär lika stora ”kamratliga” operatörer kommer överens
om att förmedla information mellan varandras kunder utan särskild ersättning
(förekommer i handeln med Internettjänster).
• Roamingavtal där operatörer för mobilt anslutna teletjänster kommer överens om att låta
sina respektive nät ”leta efter och informera om” varandras (kunders)
”kringströvande”(roaming) mobila terminaler. 35
Nämnas kan också att internationella teletjänster tidigare baserades uteslutande på ett så
kallat avräkningssystem, där de nationella operatörernas informationsförmedlingar
ekonomiskt avräknades gentemot varandra. Detta enligt avtal som fastställdes i
förhandlingar inom Internationella teleunionen (med en särskild fiktiv betalningsenhet,
guldfranc). 36
34 Teoretiskt kan även kapacitet i mobilt anslutna nät hyras. Dock har en annan institutionell ordning valts för den mobilt anslutna
nätkapaciteten. Försäljare utan egna nät har inte haft (reell) möjlighet att hyra kapacitet av andra nätägare. En institutionell ordning
som delvis varit under omprövning 1998-1999.
35 Se exempelvis Svenska delen av Internet 1997, s. 161
36 Heimbürger & Tahvanainen 1989, s. 198; Internationella teleunionen fastställde också de så kallade fundamentala planerna för
de teletjänster som i teleoperatörs-sammanhang benämns bärartjänster (vill antyda att tjänsten inte är ”komplett” i meningen att
den inte tillhandahåller de mer intelligenta delar av kommunikationen, avseende språkförståelse och utformning av information).
Exempel på bärarnät är telefonnätet, telexnätet, ISDN. De fundamentala planerna innehåller protokoll om signalering,
nummerplanering, transmission, taxering, etc. (se exempelvis Att förstå telekommunikation 1996)
25