Varför avskiljdes inte Telias nätverksamhet? - Bertil Thorngren

samtrafikpriser, som då blev beroende av två komponenter. Den ena skulle möjliggöra att ta
betalt för de delar (segment) av nätet som nyttjades, medan den andra delen skulle
medverka till att täcka det ekonomiska underskott som Telia ansåg att
accessnätsverksamheten medförde. Det subventionerades från de rörliga
abonnentintäkterna (samtalsavgifterna). 328 Accessnätspriserna mötte stort motstånd från
flera håll. Telia hade också motiverat prispolitiken med att i stort sett alla televerks
accessnätsverksamheter världen över gick med förlust. Motståndarna hävdade att Telia
borde kostnadsanpassa sina slutkundspriser (öka de avgifter som skulle täcka de påtalat
höga fasta accessnätskostnaderna, något som motståndarna bedömde vara möjligt att
genomföra inom ramen för det pristak som fanns). 329
Förhandlingarna mellan Tele2 och Telia kom 1994 att stranda på kostnaderna för
accessnätet. Nu trädde för första gången Post- och Telestyrelsens medlingsmaskineri i kraft.
En lösning som inrättats i samband med telelagens tillkomst 1993. Den 29 juli 1994
träffades ett temporärt samtrafikavtal för 1994 (då samtrafikpriset lär ha sänkts med 50 %),
samtidigt som förhandlingarna tog nytt avstamp och Post- och telestyrelsens arbete med
revision av Telias samtrafikprissättning fortsatte. 330
Strax före julafton 1994, fattade Post- och Telestyrelsen ett beslut som förbjöd Telia att i
samtrafikavtal med andra operatörer, ta betalt för accessnätskostnader i den mån de
relaterade till accessnätsunderskott. 331 Detta efter att (enligt Riksrevisionsverket) ha lagt ner
stora resurser på att granska Telias kalkylmetoder. 332
Post- och telestyrelsen hävdade att accessunderskottet var ett ”frivilligt” underskott som
Telia skulle kunna täcka genom justering av slutkundernas priser (inom ramen för gällande
pristak). PTS accepterade inte heller den fördelningsnyckel som Telia använde vid
prisberäkningarna. 333 PTS angav riktlinjer för nivån på den så kallade
transportkomponenten i samtrafikpriset och uppmanade Telia och Tele2 att komma
överens. Den 15 mars 1995 beslöt också Konkurrensverket att Telia, vid ett vite på tio
miljoner kronor, inte fick ta ut högre samtrafikavgift än vad som avtalats för 1994.
327
Resulterade i att Uppsalahem därefter nyttjat en 4 Mbps-förbindelse via kabel-TV-nätet mellan huvudkontoret och en av
stadsdelarna.
328
Telias nät bestod (efter en ”nätrationalisering”) av 13 förmedlingsstationsområden (med två förmedlingsstationer i varje FSområde,
till vilka alla FS-områdets lokalstationer var anslutna). För samtrafik inom ett förmedlingsområde användes
”enkelsegment”, och för samtrafik mellan olika förmedlingsområden användes ”dubbelsegment”.
329
Se exempelvis Riksrevisionsverkets tolkning av Post- och telestyrlelsens argumentering (Två år med telelagen 1995, s. 46).
330
Fredriksson 1997, s. 13 [artikel i Telias tekniska tidning med rubriken Kamp om villkor för samtrafik].
331 Fredriksson 1997, s. 13
332 Två år med telelagen 1995, s. 46
333 Två år med telelagen 1995, s 46
119