Mormons bok - Seminaries & Institutes of Religion

det möjligt för syndare att förlikas med Gud. Den är det
sätt varigenom alla människor, såsom varande syndare,
kan undfly rättvisans grepp och för evigt omslutas av
barmhärtighetens armar. Den verkar i och genom och
på grund av den oändliga och eviga försoningen och om
det inte hade funnits någon försoning, skulle läran om
omvändelse inte ha tjänat något syfte och inte kunnat
rädda några själar. Frälsning kommer som en följd av
försoningen och förbehålls dem som omvänder sig”
(A New Witness for the Articles of Faith, s217).
Alma 34:32–34 (Kunskap om nyckelskriftställen).
Jordelivet är omvändelsens tid. Vi för med oss
de egenskaper och vanor som vi förvärvar i detta liv in
i nästa liv. (10–15 min)
Skriv på tavlan Senfärdighet är det eviga livets tjuv (se Joseph
Fielding Smith, ”Procrastination Is the Thief of Eternal Life”,
Improvement Era, juni 1969, s 37). Låt eleverna diskutera
betydelsen av dessa ord. Läs följande redogörelse av äldste
Bruce R McConkie:
”Jag kände en man, nu avliden, som inte var medlem
i kyrkan, en gammal förfallen man som fann nöje i,
som han trodde, att leva enligt världens sätt. En cigarett
hängde mellan hans läppar, hans andedräkt stank
av alkohol och vulgära och oanständiga historier förorenade
hans mun. Hans moraliska tillstånd lämnade
mycket övrigt att önska.
Hans hustru var medlem i kyrkan, så trofast hon nu
kunde vara under rådande omständigheter. En dag
sade hon till honom: ’Du vet att kyrkan är sann. Varför
döper du dig inte?’ Han svarade: ’Naturligtvis vet
jag att kyrkan är sann, men jag har inte för avsikt att
ändra mina vanor för att kunna bli medlem i den.
Jag föredrar att leva på det sätt som jag gör. Det oroar
mig inte det minsta. Jag vet att så snart som jag dör,
så låter du någon komma till templet och utföra arbeta
för mig och allt kommer ändå att bli bra i slutändan.’
Han dog och hon lät arbetet utföras i templet. Vi sätter
oss inte till doms och nekar inte ställföreträdande
förordningar till folk. Men vad gagnar det honom?”
(”The Seven Deadly Heresies”, i 1980 Devotional
Speeches of the Year: BYU Devotional and Fireside
Addresses [1980], s 77).
Låt var och en av tre elever läsa en vers i Alma 34:32–34. Låt
dem berätta vad de skulle läsa upp för mannen i berättelsen
om han hade varit villig att lyssna. Be klassen stryka under
de avsnitt som de tre eleverna föreslår.
173
Låt eleverna fundera över eventuella personliga synder
som de inte har omvänt sig från. Uppmuntra dem att
besluta sig för att åstadkomma en förändring i sitt liv. Läs
Helaman 13:38–39 och diskutera vad dessa verser har
för samband med nyckelskriftstället. Återge följande råd
av president Harold B Lee:
Inledning
Alma 36–42
Alma 36–42
”Har du gjort något misstag så låt denna dag bli början
till en förändring i ditt liv. Vänd dig bort från det som
du har gjort som är fel. Det viktigaste av alla Guds bud
är det som du har svårast att hålla idag. Om det rör
sig om oärlighet och okyskhet eller om det handlar om
oärlighet, eller att inte ha sagt sanningen, är denna dag
dagen för dig att arbeta på den svagheten tills du har
övervunnit den. När du rättat till detta börjar du med
det som du därefter har svårast att hålla. Det är så du
blir helgad genom att hålla Guds bud” (The Teachings of
Harold B. Lee, red. Clyde J Williams [1996], s 82).
Herren har alltid krävt av föräldrar att de ska undervisa sina
barn om evangeliet. Adam och Eva utgjorde vårt första
jordiska exempel på hur föräldrar bör undervisa sina barn om
evangeliet (se Moses 5:12). En kort tid efter det att kyrkan
återställts tog profeten Joseph Smith emot en uppenbarelse
i vilken föräldrar i Sion anmodas att undervisa sina barn
om omvändelse, tro på Kristus, dop och den Helige Andens
gåva (se L&F 68:25; se även L&F 93:40–49). För inte så länge
sedan påminde första presidentskapet och de tolvs kvorum
föräldrarna om att de ”har ett heligt ansvar att uppfostra
sina barn i kärlek och rättfärdighet, att sörja för deras fysiska
och andliga behov, att lära dem älska och tjäna varandra
[och] att hålla Guds bud” (”Familjen: Ett tillkännagivande
för världen”, Nordstjärnan, juni 1996, s 10–11).
Föräldrarna i Mormons bok fick samma ansvar. Kung
Benjamin förmanade de nephitiska föräldrarna på hans tid:
”I skolen icke låta edra barn gå hungriga eller nakna.
Ej heller skolen I tillåta dem att överträda Guds lagar och
strida och kiva med varandra” (Mosiah 4:14). I Alma 36–42
framgår hur väl profeten Alma förstod sin plikt när det
gällde att undervisa sina egna barn och uppmana dem till
omvändelse när detta var nödvändigt. Alma gav personlig
vägledning till varje barn och förankrade sitt budskap
i Frälsarens försoning och lärdomar.