Mormons bok - Seminaries & Institutes of Religion

ENOS BOK
När Jakob blev gammal, och insåg att han närmade sig
slutet av sitt liv, överlämnade han ansvaret att handha
plåtarna till sin son Enos (se Jakob 7:27). Jakob gav Enos
samma stränga förmaningar om plåtarna som Nephi
hade gett honom (se Jakob 1:1–4). Enos betjänade sitt folk
som profet och förare av uppteckningar.
Inledning
I sin korta men kraftfulla bok beskrev Enos sin ”kamp”
för att få syndernas förlåtelse (v 2). ”Enos satte ett lämpligt
pris på himmelens välsignelser, men han gjorde det på
ett sådant sätt att det är uppmuntrande för dem som på ett
liknande sätt söker himmelens ljus och barmhärtighet.
Efter att själv ha erfarit dessa ting beseglade han sin bok
ienanda av glädje i Kristus” (Joseph Fielding McConkie och
Robert L Millet, Doctrinal Commentary on the Book of Mormon:
Volume II – Jakob through Mosiah [1988], s 95).
Några viktiga evangelieprinciper att söka efter
• Herren förlåter dem som utövar tro på Jesus Kristus
och med all flit omvänder sig från sina synder
(se Enos 1:1–8, 27).
• Det som de rättfärdiga ber Herren om i tro på att det
är rätt, det får de (se Enos 1:4–17; se även 3 Nephi 18:20;
L&F 50:29).
• En person som erfar förlåtelse för sina synder blir mån
om andras välfärd och känner en önskan att dela med sig
av evangeliet till familj, vänner och till och med fiender
(se Enos 1:9–12, 20; se även 1 Nephi 8:11–12).
• Herren kan uppenbara sin vilja för våra sinnen
(se Enos 1:10; se även L&F 8:2–3).
Ytterligare hjälpmedel
• Mormons bok – Lektionsbok: Religion 121–122.
Lektionsförslag
Enos 1
Mormons bok – videopresentationer 8, ”Min själ hungrade”,
kan användas vid undervisningen av Enos 1 (se
Handledning till Mormons bok – video för undervisningsförslag).
90
Enos 1:1–8, 27. Herren förlåter dem som utövar
tro på Jesus Kristus och med all flit omvänder sig
från sina synder. (20–25 min)
S M T W TH F S
Låt eleverna berätta om en del målsättningar som de har för
de närmaste månaderna eller åren och skriv upp dem på
tavlan. (Det kan till exempel vara att få bra betyg, lära sig att
spela ett musikinstrument, att göra bra ifrån sig inom idrott
och utmärka sig inom en hobby.) Fråga:
• Hur länge har ni arbetat mot detta mål?
•Vad ska ni mer göra för att nå era mål?
Tala om för eleverna att tro och önskningar leder människor
till handlingar, och handlingar leder till resultat. Förklara
att de idag ska läsa om en man som hade stor tro och stora
önskningar. Låt eleverna läsa Enos 1:1–4 och besvara
följande frågor:
•Vad var det Enos önskade?
•Vilka ord använde Enos för att beskriva intensiteten i sin
tro och sin önskan att bli förlåten? (Ord som ”kamp” [v 2];
”sjunkit djupt i mitt hjärta” [v 3]; ”min själ hungrade” [v 4];
”anropade honom i mäktig bön” [v 4].)
För att hjälpa eleverna bättre förstå att tro och önskan är
viktigt i våra ansträngningar att få förlåtelse kan du återge
följande berättelse av äldste Sterling W Sill, dåvarande
assistent till de tolv:
”En ung man kom en gång till Sokrates och sade:
’Herr Sokrates, jag har färdats drygt 150 mil för att tala
med dig om visdom och för att inhämta kunskap.’
Han sade: ’Du är en visdomens och kunskapens man . . .
Vill du lära mig att bli en visdomens och kunskapens
man.’ Sokrates sade: ’Följ med mig.’ Och så ledde
han honom till havet. De vadade ut i vattnet så att
de hade vatten upp till midjan. Då tog Sokrates tag
i sin vän och tryckte ner hans huvud under vattnet.
Hans vän sparkade och kämpade för att komma loss
men Sokrates höll honom nere. . . . Och då den denne
man hade slutat sparka, lyfte Sokrates upp honom
på stranden, lade honom där så att han fick torka och
gick tillbaka till torget.
Då mannen kvicknat till litet kom han tillbaka till
Sokrates för att fråga honom varför han betett sig så
underligt. Sokrates svarade honom: ’Vad ville du ha
mer än någonting annat när du var under vattnet?’
Mannen svarade: ’Jag ville ha luft mer än något annat.’
Då sade Sokrates: ’När du vill ha visdom och kunskap
i samma mått som du ville ha luft, då behöver du
inte be någon att ge det till dig’” (”The Five Fingers
of Leadership Success”, i Brigham Young University
Speeches of the Year [9 feb 1965], s 9).