Mormons bok - Seminaries & Institutes of Religion

Alma 36
kiasmens placering vers(er) vers(er)
A 1 30
B 2 28–29
C 3 27
D 4–5 26
E 6 24
F 10 23
G 14 22
H 16 19–21
I 17 18
Gör följande uppställning på tavlan. Läs hela kapitlet
tillsammans med klassen. Gör ett uppehåll efter varje vers
i översikten och låt eleverna skriva ner sina sammanfattningar
på tavlan bredvid numren på de verser som
de har läst.
A. vers 1
B. vers 2
C. vers 3
D. verserna 4–5
E. vers 6
F. vers 10
G. vers 14
H. vers 16
I. vers 17
I. vers 18
H. verserna 19–21
G. vers 22
F. vers 23
E. vers 24
D. vers 26
C. vers 27
B. verserna 28–29
A. vers 30
(Bearbetning av John W Welch, ”Chiasmus in the Book
of Mormon”, i Noel B Reynolds, red. , Book of Mormon
Authorship [1982], s 49–50.)
Påminn eleverna om att huvudbudskapet i en kiasm ofta
finns i mitten av den. Fråga:
•Vad är det centrala budskapet i denna kiasm? (Se v 17–18.)
•Vad kan vi lära oss av det Alma upplevde om hur vi kan
bli befriade från det lidande som våra synder orsakar oss?
175
•Med utgångspunkt från Almas exempel, hur skulle
ni då vilja beskriva den omvändelse som är inriktad på
Jesus Kristus?
Låt en elev läsa följande vittnesbörd av Jeffrey R Holland,
som senare blev medlem i de tolvs kvorum:
Förklara att vi måste vara ödmjuka innan vi kan erkänna
att vi behöver Frälsarens hjälp i vårt liv. Att inrikta oss
på honom hjälper oss inte bara att vara ödmjuka utan det
ger oss också större glädje. Läs följande uttalande, också
det av broder Holland:
Sjung eller läs första och tredje versen av ”Kommen till
Herren”, (Psalmer, nr 80).
Alma 36–42
”Kristus är kraften bakom all omvändelse . . . Alma
hade rörts av sin fars undervisning, men det är särskilt
viktigt att komma ihåg att den profetia han mindes
var den som handlade om ’att en viss Jesus Kristus,
en Guds Son, skulle komma för att försona för världens
synder’ (Alma 36:17). Det är namnet och det är budskapet
som varje människa måste lyssna till . . . Oavsett
vilka böner vi uppsänder, oavsett vilka andra behov
vi har, är de alla på något sätt beroende av denna
vädjan: ’O Jesus, du Guds Son, förbarma dig över mig.’
Han är beredd att utsträcka denna barmhärtighet.
Han betalade med sitt eget liv för att kunna ge den”
(However Long and Hard the Road [1985], s 85).
”Vår vilja förändras bokstavligen så att den kan ta
emot Hans vilja. Vi kan ha undvikit att gå i kyrkan,
ta sakramentet, biskopen, våra föräldrar, våra värdiga
följeslagare – undvikit alla som vi har syndat emot,
Gud själv inräknad – men nu längtar detta botfärdiga
hjärta efter att vara tillsammans med dem. Detta är en
del av försoningens glädje och ljus – den försoning . . .
som inte bara för oss tillbaka till Gud utan också
för oss tillbaka till en särskild enighet med vårt bästa
jag och våra mest älskade vänner” (However Long
and Hard the Road, s86–87).
Alma 37:1–20, 38–47 (Kunskap om nyckelskriftställen,
Alma 37:6–7). Genom ”små och enkla
medel” uträttas stora ting. (30–35 min)
Visa eller rita på tavlan något av följande, till exempel
följande: ett tändstift, ett hästbetsel, en datordiskett, en
bild på ett skeppsroder, ett gem, en kompass och en tom
sakramentsbägare. Fråga eleverna: Vad har dessa saker
gemensamt? När de har diskuterat sina tankar skriver du
små och enkla medel på tavlan. Fråga: På vilket sätt stämmer
varje föremål in på denna beskrivning? Be att eleverna
läser Alma 37:6–7 och bestämmer sig för vilket av dessa
föremål som dessa verser bäst beskriver och varför.