FULLTEXT02

Pedagog C: - Otroligt olika.
Pedagog B: - Och då är det synd då förskolan eller skolan för en del skulle vara
den enda gången när man samlas runt maten.
Pedagog C: - Så är det nog. Vi hade den diskussionen i klassen på lärarhögskolan.
Det var 30 olika måltider. Jag är uppvuxen i en familj där måltiden är viktig,
där samlades familjen och pratade om hur dagen varit och man lärde sig att
säga tack för maten och skala potatis och allt sånt där. Men i andra familjer så är
det Bollibompa kl. 6 och mamma har lagat köttbuller och makaroner och man åt
vid TV-bordet i vardagsrummet.
Pedagog A: - Eller hämtar en pizza.
Pedagog C: - Ja, men det är väldigt olika. Det är ju hockeyträningar och allting
och så rullar det på och då gäller det att äta den lilla stunden när man är hemma.
Handledaren: - Modern barndom.
Pedagog C: - Ja, det är väldigt olika. Så jag tycker inte vi ska ta bort den gemensamma
lunchen.
Pedagog A: - Nej, det är inget lockande.
Arbetslaget hamnar här i ett samtalsmönster där alla pedagogernas tankar
om måltider blir synliga genom att handledaren lyssnar och ställer frågor.
Så när som i inledningen av samtalet, där handledaren öppnar upp för ett
samtal där alla deltar, håller sig handledaren i bakgrunden medan pedagogerna
samtalar. Handledarens sätt att leda samtalet genom att lyssna
och bjuda motstånd kan ses som ett exempel på ett synliggörande samtal
som ligger närmast modellen ”handling och reflektion”.
I sina reflektioner över handledningen ger handledaren uttryck för följande
tankar:
”Jag lät pedagogerna prata mycket. Jag lyssnade och avbröt ganska lite. Jag tycker
att det är bra att jag gav pedagogerna möjlighet att fundera själva kring vad de
gjort tidigare och hur de ville arbeta för att skapa en positiv anda på avdelningen.
Jag tycker det blev ett bra samtal där jag lärde mig mycket.”
I reflektionerna återkommer hon också till vikten av att lyssna på samtalet
i efterhand:
96