FULLTEXT02

efintliga förståelsen av arbetet. Om vår förståelse ska förändras måste vi
också börja reflektera över hur vi förstår arbetet.
På liknande sätt som enskilda personer kan utveckla kompetens genom
förståelse av sitt arbete kan en grupp människor utveckla kollektiv kompetens
genom gemensam förståelse av sitt arbete. Utan gemensam förståelse
kommer ingen verklig samverkan till stånd, menar Sandberg & Targama.
Gemensam reflektion och dialog med andra är således en förutsättning
för utveckling av kollektiv kompetens och samarbete inom institutioner
som förskola och skola.
Bengtsson (1994) menar att det är en paradox att lärare så sällan reflekterar
över sin yrkessituation, trots att tänkandet är en återkommande aktivitet
i läraryrket. Reflektion kräver en viss distans till det vardagliga som
gör eftertanken möjlig. Han skriver:
Det finns därför inget paradoxalt i att det som är närmast, nämligen oss själva,
samtidigt kan vara det som är mest obekant för oss. Anledningen är att vi har en
naturlig distans till det som utspelar sig i världen. Det finns där rätt framför näsan
på oss. Till oss själva har vi inte samma naturliga distans. Men med hjälp av reflektionen
kan läraren införa distans till sig själv och sina aktiviteter och därigenom
få syn på sig själv. (s 29)
Människan blir, enligt Bengtsson, medveten om sina handlingar först när
de framträder för henne, d v s när de uppfattas av sinnena och behandlas i
de egna tankarna. Om handlingen kan beskrivas och benämnas språkligt,
kan variationer ifråga om handlingens innehåll och konsekvenser framträda
tydligare. Att vara medveten innebär att vara uppmärksammad på
handlingens betydelse. Den rationella människan analyserar och värderar
utifrån egna kunskaper och erfarenheter, vilka olika handlingsalternativ
som hör hemma i situationen, och väljer det som säkrast leder till framgång.
Utrymmet för målinriktat handlande begränsas både av våra kunskaper
och våra erfarenheter samt av det yttre sammanhang i vilken
handlingen äger rum. Handlingen bestäms således i samspelet mellan de
kunskapsmässiga och erfarenhetsgrundade möjligheterna och de yttre
betingelserna för dessa.
Magnér & Magnér (1976) tar upp erfarenheternas betydelse i en reflektions-
och handlingsprocess:
Genom att reflektera över sina erfarenheter, d v s kritiskt granska och analysera
dem, bearbetar individen dem intellektuellt och kan med utgångspunkt från dem
formulera teorier och uppfattningar. Han kan sedan genom att handla pröva dessa
teorier etc. mot verkligheten, för att återigen reflektera, formulera nya teorier,
pröva dessa i handling o s v. Denna evigt upprepade bearbetningsprocess går
alltså från praktik till teori och åter till praktik. (s 82)
Alexandersson (1994b) talar på liknande sätt om reflektion som ett led i
en cirkulär process - konkreta erfarenheter följs av reflektion; detta leder
15