FULLTEXT02

ation. En dylik repertoar av exempel, bilder, tolkningar och handlingar
kan ses som basen för kunskap i handling.
Basen för kunskap i handling är en repertoar inom ramen för ett helhetstänkande.
Den kunnige praktikerns kunskap i handling karaktäriseras
av reflektion i handling, vilket inte betyder att hon alltid reflekterar men
att hon har en beredskap för det. Reflektion ingår då i kunskap i handling
och modifierar den samtidigt. Det är en cirkel- eller spiralrörelse mellan
del och helhet, en hermeneutisk cirkel.
Hos Schön täcker reflektionsbegreppet både reflektioner i och över
handling. Man kan tänka eller fundera på vad man gör när man gör något,
och man kan reflektera efteråt.
Schön betonar att den professionella kunskapen hör hemma i en gemenskap
av praktiker. Praktikern lärs in i en tradition och i den ”praktikervärld”
som gemenskapen ”bebor”. Det innebär att hon kommer att
dela centrala strävanden, språk, värderingssystem och mycket mera med
andra. Praktikerns kunskap, även utanför den professionella kunskapens
domäner, ingår i ett kollektivt kunskapssystem (Schön, 1987).
Den traditionella kunskapsteorin för praktisk verksamhet, som bestäms
av teknisk rationalitet, bär enligt Schön potentiellt ett tvång eller förtryck
med sig:
Närhelst en professionell yrkesutövare gör anspråk på att ”veta”, att vara expert,
påtvingar han sina kategorier, teorier och tekniker på den situation han har framför
sig och bortser från sådana faktorer som inte passar hans kunskap-i-praktiken.
(Schön, 1983, s 345)
Schöns teori om den reflekterande praktikern, bygger på ett tänkande
om att praktikern lär sig sitt yrke genom att gå vid sidan av en mästare.
Genom att se hur mästaren utför sitt uppdrag, lär praktikern hur han ska
göra, inte exakt lika som mästaren utan kanske på sitt eget sätt. På så sätt
bygger praktikern upp en räcka handlingsmönster som bildar en repertoar
(jfr Schön, 1983).
Även som utbildad pedagog bygger man upp en repertoar som gör att
man i regel handlar på ett visst sätt utifrån tidigare erfarenheter. När man
känner igen en situation tillgriper man sin repertoar, medan en obekant
situation kan leda till att de kända handlingssätten inte räcker till. Om
man ska kunna gå utanför den välbekanta repertoaren och handla på ett
nytt sätt måste man tänka om, tänka på ett nytt sätt. För att utveckla en
pedagogisk professionalitet räcker det inte med att vi enbart granskar vår
handlingsrepertoar, vi bör dessutom koppla våra handlingar till vårt sätt
att tänka, våra föreställningar om uppdraget.
Lowyck (1990) beskriver reflektion som en aktivitet i nuet avseende en
tidigare erfarenhet. Grant & Zeichner (1984) talar om reflektion som en
pågående process som omfattar en beskrivning och reexamination av vad
13