FULLTEXT02

exempel på ett synliggörande samtal, där handledaren ställer olika frågor
som leder till reflektion kring vilken ledare de vill vara. Handledarens
sätt att leda samtalet knyter an till handledningstraditionen “handling och
reflektion”.
I intervjuer och reflektioner ger handledaren uttryck för att handledningssamtalen
ska bygga på och utgå från allas tankar och ge underlag
för att koppla samman tanke och handling. Ett par exempel:
”En strategi är att först lämna ut en fråga som alla kan ha synpunkter på och att
alla får tänka lite själva först och sen får alla komma till tals. Här gäller det också
att få syn på hur lika eller olika man tänker och om man handlar på samma sätt
som man tänker”
”Att arbetslaget får sitta tillsammans och reflektera är värdefullt. De får syn på sig
själv och varandra och får syn på saker de inte sett tidigare. De kände det på sig
kanske, men de hade inte satt ord på det. Jag försöker få dem att förstå sin egen
förståelse på något vis. Den sista handledningen tyckte jag att alla fick komma till
tals och att mina till att synliggöra deras tankar. Det blev tydligt att de tänker lite
olika, men det behöver inte vara någon nackdel om de lyssnar på varandra och respekterar
varandra. Jag lyckades också undvika att ge råd fast jag kände förväntningar
på att de ville ha det.”
Handledarens lärande handlar även om insikten om betydelsen av att i
samtalen koppla samman och reflektera över glappet mellan tanke och
handling. Risken är att man annars hamnar i ”ett mer eller mindre planlöst
görande” för att åstadkomma synliga förändringar. Att reflektera
över sina egna handlingar ger en god grund för att synliggöra hur och
varför ett arbete genomförs. Den pendelrörelse och perspektivförskjutning
som det innebär att gå mellan tanke och handling kan vara basen för
att utveckla ett lärande kring sitt uppdrag:
”Mina erfarenheter säger mig att om man förändrar i den inre miljön så händer
det något, men det är lätt att man handlar i ett mer eller mindre planlöst görande
där man försöker åstadkomma synliga förändringar. Ska vi ge förutsättningar för
verklig förändring måste tanken finnas med, annars blir det bara att man sätter
upp prismor i fönstren och förändrar ganska planlöst i den inre miljön. Att tänka
på varför man ska förändra och knyta an till teorier, vilket man ofta saknar i förskolan,
är jätteviktigt. I stället hamnar man ofta i ett erfarenhetsutbyte där man
bollar erfarenheter fram och tillbaka utan att koppla till teorier. När man handleder
så många arbetslag som jag gör får man hela tiden nya insikter och när man
känner att något blir bra så för man med sig det till nästa arbetslag också.”
Vi kan hos denna handledare, i intervjuer och reflektioner, se talrika exempel
på ett emancipatoriskt lärande. I detta fall kan vi också se en god
överensstämmelse mellan handledarens sätt att tänka och hennes sätt att
agera i handledningssamtalen.
107