FULLTEXT02

Om lyssnandet/tystnaden
Erfarenheter visar att man blir bättre lyssnare med tiden – man lyssnar
mer aktivt när man släpper fokus på sig själv och sina egna frågor. Några
handledare beskriver att en sådan vändpunkt inträffar vid det tredje eller
fjärde handledningstillfället:
”Jag märkte att det kändes bättre när mina tankar inte fokuserades på mina frågeställningar
och osäkerheten släppte mer och mer. Jag blev uppmärksam på att
samtalets karaktär förändrades.” (Handledare L)
”Att lyssna aktivt har gjort att jag tydligare kan se var pedagogerna befinner sig
och hur de ser på sig själva och barnen” (Handledare T)
”Första gången var jag spänd och hade fullt upp med att koncentrera mig på vad
jag skulle säga, så det var svårt att lyssna aktivt. Men det har släppt för varje
gång.” (Handledare N)
Att inte ha så bråttom att ställa frågor eller följdfrågor, att invänta deltagarnas
svar, att skapa tid för eftertanke och ”att inte vara rädd för tystnaden"
är erfarenheter som påtalas av vissa handledare:
”Jag funderar en del på om jag är för otålig och ställer nästa fråga för fort. Jag har
svårt att hålla inne med vad jag tycker de kan göra åt saker och ting. Det är bättre
om jag frågar så de själva finner lösningen.” (Handledare K)
”Jag har lärt mig att inte vara rädd och stressad inför tystnaden – att vänta in ett
svar. En del behöver tid för att tänka och reflektera och den tiden måste jag som
handledare ge och inte stressa vidare.” (Handledare P)
”Att lyssna gick riktigt bra under delar av samtalen, men det gäller att lyssna aktivt
och hela tiden tänka på vad de säger och på vilka frågor jag ska flika in. Här
märker jag att jag ibland låter mina tankar flyga iväg till något helt annat och då
är jag snabbt borta och har svårare att ta upp tråden än i andra samtal. Att lyssna
är också att tillåta och stå ut med tystnad för att låta andra få tid att tänka på det vi
säger och få tillfälle att tänka vidare.” (Handledare I)
Genom att bli medveten om tystnadens betydelse för möjligheterna till
eftertanke, kan tystnaden utvecklas som ett redskap i handledningen.
Några exempel:
”Jag har försökt lägga in tankepauser då och då. Tystnaden har aldrig känts jobbig.”
(Handledare N)
”Något som kändes bra var att jag den här gången tillät korta tysta stunder för eftertanke
(jag var inte lika nervös längre). Jag försökte också ha en lugnare profil,
inte avbryta med mina ’ja’ hela tiden. Jag upptäckte då att jag lättare kunde följa
63