FULLTEXT02

(4) Samtalets betydelse för reflektionsprocesser
Reflektion sker ofta i form av ett växelspel mellan inre och yttre samtal.
De yttre samtalen förs med andra som man är tillsammans med, medan
de inre för man med sig själv eller med andra som man har i tankarna. I
samtal med andra skall man vara försiktig med att avbryta och vara observant
på pauser eller perioder av tystnad, vilka kan vara tecken på pågående
inre samtal eller inre reflektion. Reflektion kräver tid och ett
ständigt växelspel mellan inre och yttre samtal (jfr Hammarström-
Lewenhagen & Ekström, 1999, s 184 f).
Säljö (1996) lyfter fram självreflektionens betydelse som en del i en
kommunikationsprocess med andra, som gör det möjligt att göra nya
upptäckter om sig själv. Utifrån en Vygotsky-inspirerad diskussion om
lärandets premisser påtalar han det sociala samspelets betydelse för kunskapssökandet
och menar att kunskapen först finns mellan människor i
sociala samspel, innan de blir kunskaper inom individer. Han skriver:
Vår bild av oss själva skapas i hög grad genom de reaktioner vi möter på hur vi
agerar och inte sällan resulterar samtal med andra i självreflektion genom vilken
individen gör upptäckter om sig själv och/eller sitt professionella jag. Genom reflektion
kring hur vi fungerar och hur andra uppfattar oss, blir det möjligt för individen
att distansera sig från sitt handlande och göra det till föremål för eftertanke.
Men också sådan eftertanke och reflektion är en språklig handling och
förmågan att iaktta och förstå sig själv utvecklas också den i samtal med människor
i vår närhet. ( s 126)
Samtalet med andra kan med en sådan utgångspunkt ses som grundläggande
för den egna självreflektionen. Handal (1996) är inne på liknande
tankar då han påtalar betydelsen av att verbalisera reflektionen. Han vill
inte se reflektion som någon form av kvällsmeditation, utan som en medveten
handling. Genom att verbalisera kan individen bli medveten om
sina reflektioner och som medveten aktivitet kan reflektionen vara ett
medel för lärande och kollegiala samtal:
Som jag ser det måste reflektion vara en medveten aktivitet, där den som reflekterar
är medveten – oftast genom verbalisering – om de förhållanden han/hon funderar
över. Han/hon håller medvetet fast vid sina tankar och försöker förstå det
som sker eller har skett med referens till den egna kunskapen för att ge sig själv
(och andra) förklaringar till det inträffade. (s 109)
19