FULLTEXT02

”Från början hade jag så stor respekt för frågandet, att jag ställde flera frågor efter
varandra eller formulerade alldeles för långa eller komplicerade frågor. Allt för
att inte bli missförstådd” (Handledare B)
Handledarens sätt att ställa frågor och frågandets roll i handledningsprocessen
förändras ofta från ett handledningstillfälle till ett annat. Vid de
första handledningstillfällena ställer handledaren ofta frågor till var och
en i arbetslaget, men det blir sällan ett samtal mellan deltagarna:
”Handledningarna kom att bli mycket av ett frågande av mig och svar från den
jag ställde frågan till. Det var inte så mycket dialog pedagogerna emellan.”
(Handledare P)
”Kommunikationsmönstret i handledningen hade till stor del en prägel av: Samtal
mellan pedagog och handledare, övriga lyssnar – samtal mellan pedagog och
handledare, övriga lyssnar. Jag tänker att detta mönster är fruktbart i initialskedet,
både för att kartlägga behov, men också som ett exempel på en modell inom vilken
det blir möjligt att åstadkomma ett lärande samtal. Jag föreställer mig att det
framöver blir möjligt att såväl lämna som återkomma till denna modell.” (Handledare
H)
Så småningom förändras samtalsmönstret - det utvecklas ett samtal där
alla deltar och bidrar genom att man ställer frågor till varandra. Exempel:
”Denna gång var det arbetslaget som samtalade mer sinsemellan än gången innan.
Det kändes bra.” (Handledare O)
”De talade mer och mer med varandra än till varandra” (Handledare B)
En bidragande orsak till att handledningssamtalen utvecklas på detta sätt
kan vara att handledaren i början har uppmärksamheten inriktad på sitt
eget sätt att formulera och ställa frågor, men att man gradvis, i takt med
att man blir mer van med sin roll som handledare, utvecklar sin förmåga
att fokusera deltagarna och de processer som äger rum i arbetslaget. Jag
ska här ge några exempel:
”Första gången var jag mer spänd och hade fullt upp med att koncentrera mig på
vad jag skulle säga, så det var svårt att lyssna aktivt. Det har släppt för varje
gång…Under de gånger vi har träffats så har mitt fokus på mig själv förskjutits
mer och mer mot arbetslaget” (Handledare N)
”Skrivandet av frågor utvecklades till att jag de sista gångerna hade några huvudfrågor
som jag ville att vi skulle samtala kring. Jag blev inte så rädd för sidospår,
som ändå var viktiga för helheten. Några huvudfrågor gjorde att jag lyssnade mer
på det som pedagogerna sa, kunde gå vidare på deras tankar men visste ändå hur
jag skulle hålla ihop det.” (Handledare P)
62