FULLTEXT02

Handledaren reflekterar medvetet över handledningen och har även omprövat
och förändrat sitt sätt att förstå uppdraget som handledare och sitt
sätt att handleda. Med andra ord, och i Mezirows termer, kan man se en
tydlig transformation, där hon utvecklat ett emancipatoriskt lärande. I
detta fall kan vi se en god överensstämmelse mellan handledarens sätt att
tänka och hennes sätt att handla.
Handledare 10
Denna handledare är en van handledare som handlett många arbetslag.
Hon beskriver sina verktyg som god förmåga till reflektion, kunskap om
olika sätt att dokumentera samtalen samt att använda sig av olika inspel i
handledningen, t ex läsa litteratur och artiklar, använda foton m.m. Hon
beskriver att den ärliga nyfikenheten på arbetslagen och deras tankar är
det viktigaste redskapet som hon har. Hon problematiserar väldigt lite
kring handledarrollen som upplevs som självklar på något vis:
”Pedagogisk handledning gör det möjligt att synliggöra glappet mellan teori och
praktik och visa på nyttan av att minska glappet, att koppla tanke till handling och
se att den egna erfarenheten utgör en sorts bakomliggande fond av igenkänning.
Jag tycker att pedagogisk handledning är ett sätt att utvecklas tillsammans, att det
finns ett forum att diskutera det man gör och få släppa loss tankarna, att inte direkt
prata om alla görandesaker, utan att i stället få komma ner på djupet. Det
finns ett stort behov av att prata, att bli lyssnad till och att man får en möjlighet att
reflektera över vad som hänt. Min roll blir till stor del att sortera deras frågor –
vissa saker kan de ta upp med ledningen, andra kan de lösa själva.”
Handledaren lägger ner mycket tid på förberedelser inför en handledning,
lyssnar på tidigare bandade samtal och förbereder frågor. Ofta kommer
samtalen, enligt handledaren, att handla om något annan än det var tänkt,
men det bekymrar henne inte. Hon försöker följa arbetslagens tankar och
frågeställningar och tycker att det svåraste med handledning är att det är
för kort handledningstid och att handledningstillfällena inträffar för sällan
för att arbetslagen ska få verkligt stöd i de utvecklingsprocesser som
de är inne i. Handledaren i detta exempel kände sig till en början tveksam
till att inte utgå från sina egna erfarenheter och komma med tips och råd i
handledningssamtalen:
“När jag började som handledare fanns det starka förväntningar på oss att fungera
som problemlösare, att det skulle hända saker ganska snabbt och att man
skulle kunna se tydliga förändringar, t ex i den inre miljön. Först kom jag med en
massa råd och pekpinnar kring vad de skulle göra och det blev inte alltid så bra,
jag insåg inte att det handlade om att följa arbetslagen i deras frågor och lyssna in.
Det fanns också förväntningar på handledarna, inte minst från ledningen som ville
105