FULLTEXT02

det allt vanligare att man i samtalen - med hjälp av handledarens frågor -
lyckas generalisera varandras erfarenheter, koppla dem till egna eller
andras teorier samt egna värderingar. Samtalens innehåll ändrar karaktär:
från erfarenhetsbaserade till syntetiserande. Därigenom börjar samtalen
fördjupas.
Samtalens riktning
Ett sätt att spegla handledarnas lärande är att undersöka överenstämmelsen
mellan hur handledarna tänker och hur de agerar, d v s kopplingen
mellan tanke och handling. Det är därför viktigt att undersöka i vad mån
handledningen har en riktning och leder framåt så att samtalen inte stannar
vid oväsentligheter eller rör sig fram och tillbaka utan fördjupning.
En del av handledarna berättar om hur de, särskilt vid de första handledningstillfällena,
ibland är så fokuserade på att ställa frågor om allt möjligt
så de tappar syfte och riktning. En handledare berättar hur han irrade runt
med frågorna – från ett samtal om leken på gården, kom han in på hur
man torkade barnens våta kläder för att slutligen komma på sig själv med
att ställa frågan: ”Var förvarar ni barnens extrakläder” Samtalet hade då
hamnat ganska långt från de ursprungliga intentionerna.
Men också här handlar det om en balans mellan att som handledare
styra och leda samtalet genom frågor och att följa arbetslaget i deras tankar
- ”där de står”. Det handlar med andra ord både om att leda och att
ledas. En handledare ger följande beskrivning efter första handledningen:
”Under samtalet upplevde jag att jag uppbar flera roller. Om jag enbart leder riskerar
det hela att få karaktär av förhör och om jag fokuserar helt på att vara samtalsdeltagare
finns det ingen som styr upp det hela om det bär iväg åt ’fel’ håll.
Det gäller alltså att kunna balansera mellan dessa båda.” (Handledare C)
I sina reflektioner efter slutförd handledning skriver samma handledare:
”Det är av stor vikt att jag som handledare gör klart för mig vart jag vill komma.
Jag måste sålunda ha en riktning. Har jag inte det så riskerar vi att simma omkring
hit och dit utan att egentligen komma någon vart.” (Handledare C)
Att bjuda motstånd
För att ett arbetslag ska komma vidare i tanke och handling måste man
som handledare utmana deras tankar och beskrivningar, d v s man måste
bjuda motstånd. För att ställa frågor som både utmanar och för samtalet
vidare måste man vara medveten om och ha tagit ställning till hur man
67