FULLTEXT02

på alla och låta alla komma till tals, vilket innebär att man behöver sätta
av längre tid för handledning. En annan faktor som har betydelse för
handledningen är att den bygger på frivillighet, att deltagarna i arbetslaget
själva önskar handledning.
De samtalsmönster som utvecklats i samband med handledningen kan
beskrivas och analyseras utifrån olika utgångspunkter. I min analys har
jag valt att utgå från tre olika utgångspunkter, vilka också är relaterade
till de idéer och redskap för handledning som handledarna fått kännedom
om och praktiserat under sin utbildning. En av utgångspunkterna handlar
om (1) formerna för samtalet, där handledarna bl. a beskriver hur deras
sätt att ställa frågor gradvis förändras i och med att man utvecklar sin
förmåga att lämna sig själv och sina egna tankar och fokusera deltagarna
och de processer som äger rum i arbetslaget. Detta leder ofta till att samtalsmönstret
förändras – från att handledaren ställer frågor till var och en
till ett samtal där alla bidrar och där deltagarna också ställer frågor till
varandra. En annan bidragande orsak till att samtalsformerna förändras är
att man som handledare utvecklar sin förmåga att lyssna aktivt, att skapa
tid för eftertanke och utnyttja tystnaden som ett redskap i handledningen.
Ett annat sätt att analysera samtalen är att utgå från (2) handledarnas
beskrivningar av samtalens innehåll. Här har jag försökt se i vad mån
samtalen enbart handlar om erfarenhetsutbyte eller om man i samtalen
förmår koppla konkreta erfarenheter till mer generella mönster och teorier
eller egna värderingar. Att döma av handledarnas egna beskrivningar
stannar många samtal, åtminstone till en början, i ett erfarenhetsutbyte
där deltagarna relaterar till och bekräftar varandras beskrivningar genom
att hänvisa till liknande erfarenheter och situationer som man själv upplevt.
Man har svårt att urskilja det unika i situationen och refererar i stället
till sin egen repertoar och de handlingsmönster som man själv känner
igen (jfr Schön, 1983). Mot slutet av handledningsperioden blir det allt
vanligare att man i samtalen - med hjälp av handledarens frågor - lyckas
generalisera varandras erfarenheter, koppla dem till egna eller andras
teorier samt egna värderingar. Samtalens innehåll ändrar karaktär: från
erfarenhetsbaserade till syntetiserande. Därigenom börjar samtalen fördjupas.
En infallsvinkel på ett handledningssamtal, enligt min mening, är att
det skär genom olika nivåer – det växlar mellan och försöker koppla
samman erfarenheter, teorier och värderingar. Med nedanstående figur
vill jag försöka illustrera de olika nivåerna i ett handledningssamtal.
113