FULLTEXT02

en/handledaren ska se till att alla kommer till tals och att samtalens innehåll
pendlar mellan tanke och handling. Ansvaret för att ett visst samtalsmönster
utvecklas vilar på handledaren/ samtalsledaren och här kan vi
se att samtalen har olika förutsättningar. Handledaren har en given grupp
som träffas under en längre tidsperiod och kan därför successivt utveckla
samtalsmönster i linje med ”handledning och reflektion”. Samtalsledaren
i ett lärande samtal ska vid varje samtal ta ansvar för att detta samtalsmönster
utvecklas. För att ge samtalsledaren redskap för att detta samtalsmönster
utvecklas så innehåller ett lärande samtal alltid två samtal –
först det samtal då någon fråga behandlas och därefter startar ett samtal
om det samtal som just genomförts, ett samtal om samtalet. De frågor
som då ställs har bäring på hur samtalet genomförts, t ex: Kom alla till
tals Lyssnade vi på varandra Hade samtalet en röd tråd Pendlade vi
mellan tanke och handling Prövade vi frågan utifrån olika perspektiv
En pedagogisk handledare kan arbeta med att utveckla samtalsmönster
under en längre tid – en samtalsledare gör detta vid varje samtal, därför
avsätts en särskild tid för detta.
En annan likhet mellan dessa båda samtalsformer är att samtalen utvecklar
kollegial styrka, det är samtal som undersöker allas förståelse av
en viss fråga samt hur denna förståelse styr var och ens handlande. Gemensamt
för pedagogisk handledning och lärande samtal är också på
vilket sätt som samtalet kan fördjupas. Förmågan att lyssna, formulera
frågor och följdfrågor som ger underlag för vidare reflektioner är centrala
i dessa båda sammanhang. Som nämnts ovan kräver både pedagogisk
handledning och lärande samtal också vissa förutsättningar som t ex tid
för samtalet, viss regelbundenhet och lämpliga lokaler där man kan vara
ostörda.
Enligt Hattie (2009, 2012) bör pedagogyrket kännetecknas av ett kontinuerligt
och systematiskt lärande där man lär av varandra. En nyckelfråga
är att stimulera pedagoger att systematiskt vidareutveckla former för professionsutveckling
baserad på forskning och beprövad erfarenhet lokalt.
Något som också måste byggas in i organisationen. För att åstadkomma
detta måste det skapas en miljö på skolorna där pedagogerna kan prata
om sin verksamhet, känna sig trygga att lära och lära om, samt vara
öppna för att ge och ta emot tankar och synpunkter.
Även Timperley (2011a, 2011b) framhåller det kollegiala lärandets
betydelse för kompetensutveckling. Kollegor behöver varandra i lärandeprocessen
för att utvecklas i sitt professionella lärande. Kompetensutveckling
är således inget som man som pedagog kan klara själv. Att diskutera
tillsammans, gärna med stöd av extern expertis, och där man får
möjlighet att kunskapa kring sitt uppdrag och blir utmanade i sina föreställningar,
kan bidra till att man förnyar verksamheten.
Det finns ett antal olika metoder som skulle kunna samlas under termen
kollegialt lärande, där kollegor genom strukturerat samarbete tillägnar sig
130