FULLTEXT02

Manen leder det reflekterande skrivandet ens förmåga att reflektera in i
en positiv spiral, där förståelsen av omvärlden gradvis ökar i takt med att
man försöker beskriva den.
Ytterligare en aspekt av skrivandet är att det ”intellektualiserar”, d v s
sätter ord på erfarenheter. Skrivandet möjliggör också eftertanke på ytterligare
ett sätt: det subjektiva blir när det formuleras i skrift till ett objekt.
Till ett objekt är det lättare att hålla distans än till det som är subjektivt.
Därigenom ökar ens självmedvetenhet och därmed också möjligheterna
till självkritik. Genom skrivandet lär vi oss således något om oss själva
och vår omvärld som knappast kan fångas i det talade språket.
Eriksson (1998) har skrivit om tänkandets både uttrycksformer: det
talade och det skrivna språket. Språk och tanke utvecklar varandra ömsesidigt.
De inre, fragmentiserade bilder, som vi kallar tankar, samspelar
med sina yttre uttrycksformer, språket. Det yttre språket lyfter fram tänkandet
på ett synligt plan. När vi visar våra tankar för andra använder vi
oss oftast av det talade ordet. Detta liknar det inre tankespråket i sin brist
på struktur och med sina avhuggna sekvenser och ofullständiga uppbyggnad.
Ett minst lika effektivt redskap för att utbyta tankar med andra
är det skrivna ordet. Att ”tänka med pennan” ställer betydligt större krav
på tydlighet och precision. Skriftspråket får oss att sortera och systematisera
vårt tänkande. Man lär sig att formulera det väsentliga och sammanfatta.
Genom skrivandet organiserar man sitt vetande och blir på så sätt
en aktiv part i sin egen kunskapsbildning. Det skrivna öppnar en väg till
fördjupad kunskap.
Om man utvecklar en vana att skriva ner synpunkter, överenskommelser,
frågor, tolkningar och slutsatser kan förtrogenheten, den tysta erfarenhetsbaserade
kunskapen, verbaliseras och komma på pränt. Det osynliga
blir synligt. Våra inre föreställningar och tankar blir på så sätt åtkomliga
och möjliga att omtolka för oss själva och andra. Man börjar reflektera
över, förstå och kunna styra sitt eget tänkande eller, med andra ord,
man utvecklar en ökad metakognitiv förmåga. (Eriksson, 1998, s 20).
Clark (2009) beskriver övergripende några metoder för att stimulera
reflektion, bl.a. självvärderingsinstrument, journaler och skriftliga reflektioner.
Även Andersson (2007), Guransky m fl (2010) och Bek (2012) förespråkar
skriftliga reflektioner som ett reflekterande verktyg och ett medel
för att utveckla lärande i olika sammanhang, t ex bland lärare och studenter
i lärarutbildningen och inom socialt arbete. Smith (2011) argumenterar
för att all högre utbildning bör erbjuda undervisning i kritisk reflektion
och i detta sammanhang nämner hon reflekterande skrivande som ett
av flera verktyg.
23