FULLTEXT02

Pedagog A: - Jag tycker det är kul det rummet. De kan gå undan i mindre grupper
och sitta och leka med Lego eller något annat.
Pedagog C: - Vi har också fått barnen att plocka undan efter sig.
Pedagog A: - Ja det var bra det som du gjorde, du hade påsar som du la de olika
sakerna i och sen fick de gå och lägga sakerna en i taget där de skulle vara.
Handledaren: - Vet barnen var sakerna ska vara
Pedagog B: - Ja, de har lärt sig det nu.
Handledaren: - Och hur fungerar samlingen Samlingen är ju helig på förskolan.
Den har alltid funnits där och den är viktig för oss vuxna, men hur är det för
barnen.
Pedagog A: - Det gäller att man gör samlingen rolig så att alla vill vara med, om
man nu ska ha den.
Pedagog B: Ja, så att den blir viktig för alla.
Handledaren: Varför ska den vara viktig för alla
Pedagog C: - Det är kul att göra någonting tillsammans hela gruppen, det blir så
mycket uppdelat annars.
Pedagog A: - Det blir en jättefin gemenskap där vi gör roliga saker.
Handledaren: - Tycker alla barn att det är roligt
Pedagog B: - Om någon inte vill vara med är det OK och det gäller mest en del
pojkar, men man kan ju inte tvinga någon att vara med samtidigt som jag tycker
att han borde lära sig, han behöver den här gemenskapen också.
Handledaren försöker att ställa frågor så att allas tankar blir synliga.
Samtalet fastnar dock i ett beskrivande och ett bekräftande mönster och
det sker ingen fördjupning genom det motstånd som handledaren bjuder.
Sättet att handleda ligger närmast hantverkstraditionen.
Att hålla en röd tråd eller ett tydligt fokus i handledningssamtalen är
särskilt svårt, menar denna handledare. Ett vanligt mönster i samtalen är
att deltagarna associerar till egna exempel vilket riskerar att förändra
samtalet i en viss riktning som inte var tänkt från början. Att hålla sig till
ett ämne i taget och fokusera på det samtalet ska handla om är således en
svårighet för handledaren:
86