FULLTEXT02

värderingar
teorier
erfarenheter
Figur 6 Olika nivåer i ett handledningssamtal
Innehållet i figuren kan utgöra ett stöd för handledarna när de ska växla
nivå i ett samtal. Om en pedagog som deltar i handledningssamtalet börjar
med att beskriva en aktuell situation som känns angelägen, kanske de
övriga ”adderar” ytterligare beskrivningar som nästan beskriver samma
sak. Om handledaren då ställer frågan ”hur kommer det sig att ni väljer
att göra som ni gör” eller ”vad rättfärdigar att agera som ni gör idag”
kan samtalet öppna upp för reflektion som i sin tur medför att teorier och
värderingar vävs in i samtalet.
Figuren är delvis inspirerad av Handal och Lauvås teorier kring lärares
praktiska yrkesteori, vilken bygger på tre komponenter: personlig erfarenhet,
teorier och värderingar. I detta sammanhang hänvisar de till
Lovlies s.k. ”praxis-triangel”, där den pedagogiska praktiken illustreras
med hjälp av en triangel uppdelad i tre nivåer: en handlingsnivå, en mental
nivå (planering och reflektion) samt en etisk nivå (Handal & Lauvås,
1982).
I min analys av samtalsmönster har jag också undersökt (3) i vilken
riktning samtalen utvecklas under handledningstillfällena, i vad mån de
ändrar karaktär, fördjupas och leder till att handledaren utvecklar nya
perspektiv och sätt att se på sin roll. För att ett samtal ska koppla samman
tanke och handling måste man som handledare utmana deltagarnas tankar
om och beskrivningar av praktiken genom frågor och följdfrågor. Handledarens
frågor utgör på så sätt ett motstånd i samtalet. För att kunna
ställa frågor som både utmanar och för samtalet vidare underlättar det om
man är medveten om och har tagit ställning till hur man själv ser på barns
lärande, pedagogrollen och förskolans uppdrag. Annars är risken stor att
handledarens egen önskan att delta i samtalen färgar av sig på de frågor
som ställs.
Jag kunde här urskilja i huvudsak fyra olika samtalsmönster, vilka jag
benämner bekräftande, befästande, synliggörande och kunskapande. Ut-
114