FULLTEXT02

1) förbereder sig inför handledningsuppdrag
2) ställer frågor under samtalet
3) arbetar med sitt eget lärande efter ett handledningssamtal.
De flesta handledarna som ingick i studie 1 förberedde sina samtal genom
att försöka föreställa sig samtalets innehåll i förväg och på sätt formulera
relevanta frågor. I studie 2 har förberedelserna mer kommit att
handla om att repetera innehållet i föregående samtal och att under samtalet
aktivt lyssna på deltagarna för att formulera frågor.
I studie 1 ställer de flesta handledare frågor till deltagarna i en viss
ordning, från den ena till den andra i syfte att få med alla i samtalet. I
studie 2 kan man se att handledarna leder samtalet genom att lyssna mer
och följsamt ställa frågor till pedagogerna så att alla kommer med i samtalet.
Genom sättet att ställa frågor skapas också en process där pedagogerna
i arbetslagen börjar ställa frågor till varandra, vilket gör att samtalen
blir mer självgående.
I den första studien spelade handledarna in samtalen och transkriberade
bandinspelningarna som underlag för sin reflektion och sitt lärande.
I studie 2 spelade de flesta in och lyssnade av handledningssamtalen,
men transkriberade endast vissa viktiga samtalssekvenser som stöd för
sin reflektion och sitt lärande.
Som tidigare konstaterats kan vi se relativt många indikationer på ett
emancipatoriskt lärande bland handledarna. Detta lärande förändrar
emellertid inte vissa handledares sätt att agera i handledningssamtalen.
De tänker på ett sätt och handlar på ett annat och vi kan således i det empiriska
materialet se exempel på ett glapp mellan tanke och handling.
Även om de tagit till sig att handledningssamtalen ska bygga på modellen
”handling och reflektion” så agerar många av handledarna enligt hantverkstraditionen.
Några möjliga förklaringar
En förklaring till att lärandet inte självklart får avtryck i handlandet kan
vara att invanda sätt att agera i samtal sitter olika starkt fast i oss – den
s.k. vanans makt.
Vanans makt kan illustreras med bilden nedan av en person som kommer
ut ur vardagens labyrint och får möjlighet att gå vart och hur han vill,
men fortsätter att gå på ett labyrintliknande sätt i det fria. Även om vi lärt
oss något, t ex förstått hur farligt det är att röka är det inte per automatik
att vanan bryts och att ett nytt handlande utvecklas. Man måste aktivt
124