FULLTEXT02

Sammantaget kan man se att de flesta av handledarna i intervjuer och
reflektioner ger uttryck för ett kritiskt reflekterande förhållningsätt till
handledarrollen och det egna sättet att handleda. Men det är bara vissa
som, att döma av handledningssamtalen, förmår att omsätta tankarna i
handling. De sistnämnda handledarnas insatser när det gäller att komma
med råd och tips kan ha bidragit till att ge arbetslagen stöd att komma
vidare i sitt handlande, men sättet att handleda samtalen ligger inte i linje
med deras egna ambitioner och handledningsmodellen ”handling och
reflektion”.
En intressant fråga är vad som ligger bakom skillnaden mellan handledningsmönster
1, 2 och 3. Först och främst handlar det om handledarnas
förmåga att koppla ihop tanke och handling. Som en konsekvens av
ett visst tänkande förväntas i regel en handling som stödjer detta tänkande,
att nya tankar leder till ett förändrat handlande genom ett lärande,
som en cirkulär process. Handledare som uppvisar handledningsmönster
1 och 2 söker efter ett lärande kopplat till handledningsuppdraget. De är
öppna för lärandets förändringar vilket kräver mod att våga granska sina
handlingar. Denna cirkulära process äger rum bland de handledare som
uppvisar de båda första handledningsmönstren, men för handledare med
mönster 2 kopplas inte tankar och reflektioner över till ett handlande.
Trots många goda tankar om hur man egentligen ska agera uppvisar man
inte en kompetens där tanke övergår till handling. Handledare med handledningsmönster
3 söker inte detta lärande och utvecklar därför inte en
handledarkompetens enligt modellen handling och reflektion”. Dessa
handledare kan fylla en annan funktion för arbetslagen som mer handlar
om handfast vägledning, ett sorts mentorskap.
121