FULLTEXT02

las. I min redovisning har jag valt att utgå från tre olika utgångspunkter
för att fånga denna variation.
En av utgångspunkterna handlar i första hand om formerna för samtalet.
Ett annat sätt är att beskriva och analysera handledningssamtalen utifrån
samtalens innehåll, där jag försökt se i vad mån samtalen (enligt
handledarna själva) handlar om erfarenheter, teorier eller värderingar.
Ett tredje sätt är att försöka se i vilken riktning samtalen utvecklas under
handledningstillfällena, i vad mån de ändrar karaktär, fördjupas och leder
till att arbetslagen utvecklar nya sätt att se på sitt arbete eller om de endast
bidrar till att bekräfta eller befästa redan existerande synsätt.
Formerna för samtalet
Två faktorer som verkar avgöra om ett visst mönster framträder kan
sammanfattas i dels hur man ställer frågor och i vilken grad frågandet
följer samtalsämnet, dels hur och i vilken grad lyssnandet bidrar till samtalet.
Frågandet och lyssnandet kan sägas påverka vilken form samtalet
får, vilket beskrivs i handledarnas reflektioner som bl. a tar upp frågandet,
lyssnandet och tystnaden.
Om frågandet
Några handledare beskriver hur de inledningsvis oftast har fokus på två
saker – dels en uppmärksamhet på hur man själv ställer frågor, dels en
strävan efter att låta alla komma till tals:
”Jag försöker gå laget runt med de frågor jag ställer. Det är ett sätt att se till att
alla kommer till tals.” (Handledare N)
”Inledningsvis var jag ganska upptagen av mig själv och min roll. Jag förberedde
mig med mycket frågor så att tiden skulle fyllas upp, men jag var samtidigt medveten
om att jag kanske inte skulle hinna ställa alla frågor.” (Handledare P)
Några berättar om hur de till en början haft svårt att ställa tydliga frågor.
Ibland ställer man flera frågor samtidigt och i andra fall blir det påståenden
snarare än frågor. Ett par exempel:
”Jag har svårt att veta hur jag ska inleda handledningen. Jag ställer fler frågor i
samma fråga i tron om att jag skulle förtydliga mig och vid vissa tillfällen pratade
jag inte meningarna fullt ut. Jag märker också att mina frågor inte alltid är frågor
utan blir till påståenden.” (Handledare L)
61