FULLTEXT02

talen. Efter flera genomläsningar av empirin i studie 1 växte så småningom
en modell över samtalsmönster fram, vilken utvecklades utifrån
handledarens och arbetslagets sätt att tänka och agera i samtalen.
Denna klassificeringsmodell över samtalsmönster försöker åskådliggöra
hur de samtal som ingår i mitt empiriska material skiljer sig från
varandra. Den vill också förklara hur handledarnas olika sätt att agera får
konsekvenser för hur samtalets riktning utvecklas och i vad mån samtalen
fördjupas. Modellen kan även vara ett stöd för handledare för att under
samtalets gång kunna förstå på vilket sätt som samtalet utvecklats.
Handledarna kan då ställa sig frågor som: ”Kommer alla till tals”,
”Vilka frågor ställs och vilka saknas”, ”Lyssnar alla på varandra”,
”Kan jag bjuda motstånd” eller ”Pendlar samtalet mellan tanke och
handling”. Denna typ av frågor kan handledarna ställa till sig själva
både under och efter samtalen för att få syn på sitt eget sätt att agera, som
ett underlag för sin egen reflektion och som en förklaring till om och hur
samtalen utvecklas.
Modellen kan också utgöra ett av flera underlag för att få syn på vilken
kompetens som handledarna behöver utveckla och vad det fortsatta lärandet
kan inriktas mot. Det fortsatta lärandet kan, enligt min erfarenhet,
med fördel arrangeras i form av handledning på handledning, där en
grupp handledare får handledning av en extern handledare i syfte att behålla
och utveckla handledarkompetensen. En annan form för kompetensutveckling
av handledarna är att de utvecklar ett kollegialt lärande
genom att en reflektionspartner. Att få stöd och hjälp med sin egen reflektionsprocess
och sitt lärande kan ses som en parallellprocess till det
lärande som handledningssamtalen ska åstadkomma i arbetslaget. Handledarens
lärande kring sitt uppdrag kan ses som ett sätt att kvalitetssäkra
handledarnas kompetens.
Som framgår av kapitel 7 har jag i studie 2 identifierat tre olika handledningsmönster.
Handledare som uppvisar mönster 1 agerar i enlighet
med modellen ”handling och reflektion”, där de tydligt kopplar samman
tanke och handling. Handledare som uppvisar mönster 2 uppnår en hög
reflektionsnivå och har utvecklat ett emancipatoriskt lärande, men förmår
i handledningssamtalen inte koppla samman tanke och handling. I en
annan kontext med andra förväntningar eller med stöd av handledning på
handledning, skulle en del av handledarna övervinna glappet mellan
tanke och handling. Handledare som uppvisar mönster 3 har, även om de
inte agerar enligt modellen ”handling och reflektion”, fyllt en viktig
funktion för de arbetslag som behöver en mer handfast handledning i
linje med hantverkstraditionen.
Utifrån empirin kan man, utöver de analyser som redovisats, också göra
en jämförelse mellan studie 1 och 2 när det gäller handledarnas lärande.
Denna jämförelse visar att det finns ett antal generella mönster och tre av
dessa handlar om hur handledarna:
123