FULLTEXT02

liggöra hur olika man uppfattar eller tolkar en och samma situation. Ett
exempel:
”Diskussionen kom att handla om ’hur lär barn’ och barns nyfikenhet…Arbetslaget
säger att man sätter igång processer när man ger barnen utmaningar,
barnen börjar prata med varandra och prövar…En av förskollärarna ger
uttryck för hur hon upplever att barn är mer fantasifulla, än hon tidigare upptäckt.”
(Handledare Q)
Kunskapande samtal
Om allas tankar blir en del av samtalet kan det så småningom utvecklas
ett mer kunskapande mönster för samtalet, där man fokuserar nya frågeställningar,
utvecklar nya sätt att tänka och ser nya möjligheter för det
praktiska handlandet. En par handledare ger följande beskrivning av hur
samtalen utvecklats mot vad som kan betraktas som ett ”kunskapande”
mönster, där man i arbetslaget ifrågasätter tidigare uppfattningar och ser
nya möjligheter:
”Först handlar det om att helt enkelt fiska upp och betrakta olika begrepp och fenomen,
att försöka klargöra hur man själv tänker kring dessa. Därefter följer ifrågasättandet
av den uppfattning man omfattar. Här bemödar man sig om att se ur
nya perspektiv för att så småningom låta tankar och idéer få slå rot. Man prövar
nytt i sin praktik.” (Handledare C)
”Det här arbetslaget upplever jag är på väg att få en ny syn på sin barngrupp…Under
den fjärde handledningen kan jag märka att det blev ett mer aktivt
lyssnande från min sida och att frågorna därför bjöd mera motstånd. Personalen
blev härmed mer avvaktande, begrundande och började ifrågasätta sitt sätt att arbeta
med barngruppen.” (Handledare O)
Sammanfattningsvis kan vi se att formerna för samtalet gradvis förändras
i och med att handledarnas sätt att ställa frågor och lyssna utvecklas.
Detta innebär att samtalsmönstren ändras så att pedagogerna i arbetslagen
blir mer aktiva och deras tankar och föreställningar blir synliga. Frågandet
och lyssnandet blir således viktiga redskap i handledningen.
Analysen av samtalsmönstren och deras riktning visar också att samtalen
i vissa fall ändrar karaktär, fördjupas och leder till att arbetslagen
omprövar tidigare föreställningar och utvecklar nya sätt att se på sitt arbete.
I andra fall bidrar samtalen endast till att bekräfta eller befästa redan
existerande synsätt. Vilken riktning som samtalen utvecklar hänger i hög
grad samman med handledarens förmåga att utmana deltagarnas tankar
och beskrivningar, d v s i vilken utsträckning som handledaren kan bjuda
73