FULLTEXT02

Pedagog C: - Vi har ett lite lägre bord i källaren. Vi kan ta upp det och prova.
Om en halvtimme när vi är klara kan vi gå ner och kånka upp det.
Handledaren: - Ja, då har ni åtminstone prövat.
I ovanstående exempel får alla i arbetslaget komma till tals och de kan på
så sätt ta del av varandras tankar. Detta är ett exempel på ett synliggörande
samtal och ligger i linje med handledningstraditionen ”handling
och reflektion”.
Som handledare möts man, som tidigare nämnts, ofta av förväntningar,
att man är en expert som sitter inne med lösningar. Handledare möts
också ofta av förväntningar på att komma med snabba svar, tips och
idéer. De som handleds anser ofta att handledarens kunskap är den som
räknas och att de själva enbart är mottagare. En viktig uppgift för handledaren
är då att hålla tillbaka sin kunskap till förmån för arbetslagets. Expertrollen
är svår att förena med den pedagogiska handledarrollen och
här ser vi prov på en handledare som reflekterar över sig själv och sin
roll, en indikation på ett emancipatoriskt lärande:
”Det här med makt, i deras ögon är man experten, det gäller att bemyndiga dem
för att det ska bli det här kollegiala samtalet. Jag har lärt mig mycket av samtalen,
har fått fatt på nya saker och sett att jag skulle kunna ha gjort på helt andra sätt.
Att jag haft förmånen att få vara med om det här med lärande samtal gör att det
börjat att snurra och jag kommer närmare och närmare någon slags kärna och
börjar se klart och sen börjar något nytt ta form. Jag har blivit medveten om att
det gäller att hitta andra samtalsmönster än om man bara sitter och har ett vanligt
samtal.”
En svårighet i handledningen är att utgå från gruppens tankar och göranden
och utmana dem vidare, inte att som handledare, vilket ofta är fallet,
utgå från sina egna erfarenheter. Viljan och önskan om att utveckla verksamheten,
att barnen ska få det bättre i vardagen, kan ibland få konsekvensen
att man som handledare helst ger tips och idéer, vilket inte alltid
leder till ett bestående och insiktsfullt lärande för de arbetslag som handleds.
Denna handledare beskriver hur hon numera håller inne med sina
egna erfarenheter och synpunkter, vilket gör att hon upplever samtalen
som mer kollegiala:
”Jag är inte beredd att ge tips och idéer idag. Om det skulle hända så beror jag på
att jag inte tänkt igenom mina erfarenheter tillräckligt noga. Det är både bättre
och roligare när man inte iklär sig expertrollen och kommer med råd och tips, något
som jag lätt kan hamna i ibland. I stället försöker vi tillsammans som kollegor
pröva tankar, ett gemensamt utforskande där jag inte sitter inne med svaret.”
104