FULLTEXT02

Sett i relation till modellen över reflektionsnivåer har 8 av 10 handledare
utvecklat en reflektionsförmåga som motsvarar nivå 3-4. En förklaring
till detta kan vara att så gott som alla spelar in samtalen på band och
att lyssna på inspelade samtal är ofta väldigt stödjande för reflektioner.
Flera handledare beskriver också att de lärt sig mycket när de upptäcker
de frågor som kunde ha ställts i samtalen, men som av någon anledning
uteblev. Ännu tydligare blir bilden av handledarnas sätt att agera då de
skriver ut delar av eller hela handledningssamtalen
Sett i relation till min egen klassificering av samtalsmönster har 4 av
handledarna utvecklat förmågan till att fördjupa samtalen och kunnat
bidra till att utveckla ett synliggörande samtalsmönster. I dessa fall
förmår handledaren att genom nyfikna frågor få alla i arbetslaget att delta
i samtalet. Allas tankar blir synliga och likheter och skillnader i sättet att
tänka framträder. Handledaren ger inte råd och tips utan strävar efter att
deltagarna i arbetslaget ska hitta egna lösningar. Ingen av dessa handledare
kan emellertid åstadkomma ett kunskapande samtal, d v s ett samtal
som bygger på att man i samtalet jämför likheter och skillnader, ser
mönster och utifrån detta formulerar nya frågeställningar.
Av de övriga sex handledarna har fem hamnat i bekräftande samtal och
en handledare har kombinationen av bekräftande och befästande samtal.
Dessa samtal kännetecknas av att samtalen stannar i ett bekräftande av
det som deltagarna i arbetslaget för fram eller ett befästande av att det
inte går att genomföra några förändringar. I dessa fall vidareutvecklar
handledaren inte samtalet genom att ställa fördjupande frågor.
Sett i relation till de olika handledningstraditionerna får vi ett mönster
som överensstämmer med analyserna av samtalsmönstren. Fyra handledare
handlar enligt modellen ”handling och reflektion” där de har en
förmåga att genom frågor gör alla delaktiga och får igång pedagogernas
reflektionsprocesser i samtalen.
Sex av handledarna handlar i enlighet med hantverkstraditionen, där de
kommer med egna förslag, idéer och tips. I dessa fall går handledarna
före och delger arbetslaget sina egna erfarenheter på ett normerande sätt,
vilket leder till att handledaren hamnar i en expertroll. Endast i undantagsfall
och i delar av samtal kan vi se att handledarna agerar utifrån terapimodellen.
Handledarnas lärande har jag i analysen försökt fånga utifrån Mezirows
teori om transformativt lärande. Två av handledarna har utvecklat ett
instrumentellt lärande som tar fokus på handledarens sätt att lösa sitt
uppdrag. De är inriktade på problemlösning, reflekterar över vilka frågor
som ska ställas och uppehåller sig främst vid formerna för samtalen, t ex
att flera pratar samtidigt, det låga lyssnandet eller att vissa tar över samtalen
genom att prata hela tiden.
Åtta av handledarna har utvecklat ett emancipatoriskt lärande, där de
utvecklat en kritiskt reflekterande förmåga kring sig själva och sitt eget
110