Linkki verkkojulkaisuun (pdf) - Teatterikorkeakoulu

238
naiset 1995. Lintunen är ett verk för hela “sju stiliga kvinnor” i åldern 34 till 60
år. Flera av dansarna har medverkat sedan starten. Verket har strukturellt tre
innehållsmässiga tema som inte följer varandra kronologiskt utan som vävs in
i varandra verket ut. Liisa Pentti framför solot Lintunen och Riitta Vainio solot
Valkoinen lintu – matka kotkasta kuuhun medan Sinikka Gripenberg, Pia
Karaspuro, Leena Porri, Paula Salosaari och Raisa Vennamo framför temat
Aamutuulessa kuin lokki.
Det centrala i föreställningen är själva rörelsen och dess olika kvaliteter som
framhävs och accentueras dels av Kari Tossavainens ljudcollage och dels av Pasi
Pehkonens ljussättning i en serieartad process av solon och gruppformationer.
Den nya dansens metoder – release, alignment och improvisation – och olika
tematiska sinnebilder tjänar som byggstenar i verket. Trots en något demonstrativ
grundstruktur och förvisso referensram blir föreställning både intressant och
fascinerande då det kreativa och applicerade i de individuella tolkningar vävs in i
koreografins gemensamma tema samt olika rörelsefraser och -mönster.
Lintunen är som en eloge till det kvalitativa mångfald dans och rörelse kan
förmedla och innehålla oavsett de uppträdandes ålder eller erfarenhet. Dessutom
konfronteras åskådaren upprepat med sig själv och sina egna värderingar.
Arvostelut teoksesta Kahdeksan jokea (1997):
2.7. Auli Räsänen 2.12.1997, Helsingin sanomat
Kahdeksan tanssijan liike
Riitta Pasanen-Willberg luo vapautunutta ja avointa koreografiaa
Koreografi Riitta Pasanen-Willbergissä yhdistyy taiteilija ja tutkija – hän on
vastikään saanut valmiiksi taiteellispainotteisen lisensiaatintyön, joka käsittelee
vanhenevaa tanssijaa koreografin näkökulmasta. Lisensiaatintyöhön liittyi
viisi koreografiaa, kolme ryhmäteosta ja kaksi sooloa.
Sunnuntaina nähtiin Stoassa ensimmäinen osa, teos Kahdeksan jokea hänen
taiteellispainotteisesta tohtorintutkinnostaan, jonka aiheena on dialogisuus
koreografisessa prosessissa.
Tutkimus hedelmöittää koreografiaa
Lisensiaattityön seuraaminen on ollut hyvin mielenkiintoista. En tarkoita kirjallista
osuutta, koska sitä en ole vielä nähnyt, vaan taiteellista panosta. Riitta Pasanen-Willberg
on kolmivuotisen prosessin aikana nimittäin edistynyt huimasti
koreografina. Hän on vapautunut ja avautunut, hänen tanssijoiden kanssa
työstämät koreografiset prosessit tuottavat nyt myös dialogisuutta katsojien
kanssa.
Kahdeksassa joessa koreografi-tutkijan ote on jo melkoisen suvereeni. Liike-