Linkki verkkojulkaisuun (pdf) - Teatterikorkeakoulu

2.14. Jan-Peter Kaiku 29.5.1999, Hufvudstadsbladet
Dansdialog för två erfarna kvinnor
Riitta Pasanen-Willberg och Jaana Klevering, två av den nya dansens pionjärer
i Finland sedan det tidiga 1980-talet, har tillsammans skapat duetten eller
dansdialogen Hiljaisuuksia.
De två dansarna och koreograferna fungerar som reflektionsobjekt för
varandra i en retro- och introspektiv djupdykning i den subjektiva erfarenhet
av att vara kvinna.
Med de personhistoriska erfarenheter som utgångspunkt för sin strukturerade
improvisation, vidgar de föreställningens gränser mot experimentell teater- och
performance-estetik, på ett för ny dans typiskt sätt.
En öppenhet för många möjligheter kännetecknar verket igenom.
En rad lysande klot på golvet i fonden inleder föreställningen. Likt ljusprickarna
på Sverigebåtarnas ruttkartor tycks de indikera positionen på “resan”. Typiskt
nog är de alla tända samtidigt och hela tiden, liksom för att markera Riitta Pasanen-Willbergs
idé om att alla äldrar i henne tangerar varandra samtidigt,
åtminstone ögonblickligt.
Man kan skönja en tematisk utvecklingshistoria i verket från det lekfullt
infantila mot vuxenlivets inrutade allvar. Övergången eller uppväxandet markeras
effektfullt och allegoriskt av ett parallellt och symmetriskt agerande på olika sidor
av en stor rektangel. Scenen bryts av en diagonal linje unisont och i kanon.
Till ett kontaktimprovisatoriskt avsnitt med sam- och införstådda lyft i olika
kombinationer, har ett kort textavsnitt tillagts, framfört av ackompanjerande
Sakari Luoma. Texten med sina humoristiska poänger lockar också åskådaren
till att reflektera över föreställningen och sin egen relation till den. Sakari
Luomas mångsidiga levande ackompanjemang täcker i övrigt ett brett spektrum,
från vokala ljudeffekter till syntetisatorljud, intimt och reaktivt framfört i
förhållande till scenaktionen.
Rekvisitan är av betydelse nu liksom i tidigare verk av Riitta Pasanen-Willberg
och invävs i den fysiska aktionen. Den rödmålade höstaven framstår som
en referens till verket Naisen kyynär men får nu en ny symbolisk betydelse.
De två kvinnornas dansdialog är en färgstark och mycket samspelt serie
episoder, punkterade av flödande och ofta rytmiskt accentuerade rörelseavsnitt,
utdragna tystnader, kraftfullt ackompanjemang och intim ljussättning, med en
varm och livsfärgad grundton.
245