Svensk television - en mediehistoria

amerikanska regissörerna är dock tydlig. Sundgren – vid tiden programledare
och redaktör för programmet – väljer över lag frågor som i
hög grad ligger i linje med tidens radikala strömningar. Dessutom visar
han en medvetenhet om hur amerikansk mytologi och genrefilm
just hade börjat stå i fokus för samtidens internationella (akademiska)
filmkritik. Peckinpah får frågor om moral och samhällskritik, frågor
som i intervjun hanteras såväl med förtrogenhet och respekt för hollywoodsk
genretradition som med hänvisningar till den höglitterära
amerikanska bakgrund (scenuppsättningar av Tennessee Williams etcetera)
som Sundgren initierat vet att regissören också har en fot i. 2
Film som moralisk förpliktelse
Nils-Petter Sundgrens hållning gentemot populärfilmen i intervjun med
Peckinpah är inte helt representativ för de attityder gentemot filmmediet
som kännetecknar Filmkrönika under perioden. I en intervju med
den svenske producenten Inge Ivarsson (Bisonfilm) fem år tidigare är
tonläget mot populär filmtradition mindre försonligt än i mötet med
den amerikanske westernregissören. Intervjun med Ivarsson är en av
flera där filmåret 1965 sammanfattas och motiveras delvis med att Ivarsson
låg bakom höstens stora svenska succé, Morianerna, en thriller i regi
av Arne Mattsson. Sundgren ställer Ivarsson mot väggen:
Nils-Petter Sundgren (utanför bild): ”Vad är avsikten med de filmer som
Bisonfilm har gjort?”
Inge Ivarsson (i halvbild rökande cigarr): ”Först och främst är avsikten
att vi ska kunna roa en viss publik, den publik vi behöver för att det ska
kunna bli en affär av de filmer vi gör. ”
Nils-Petter Sundgren (fortfarande off-screen): ”Du har gjort de här filmerna:
Tre dar i buren, Tre dar på luffen, Blåjackor, Bärsärkarna, Morianerna.
Tycker du att det är bra filmer själv?”
Inge Ivarsson (nu i närbild): ”Fyra femtedelar av dem har varit mycket
bra kassafilmer.”
Nils-Petter Sundgren: ”Det var inte det jag avsåg bara. Tycker du det
är bra som film?” 3
Ett tredje nedslag – nu från 1967 – ger ännu en ingång till Filmkrönikas
(och Sundgrens) cinematiska och kulturpolitiska värdegrund i det slutande
sextiotalet. I detta avsnitt besöker Sundgren München. Det nya
västtyska filmundret ska nagelfaras. På några år har man lycktas med
109