Svensk television - en mediehistoria

slot (tidsintervall) i tablån beskriver tid, profil, kanal, genre, karaktär,
publik/målgrupp och tilltal för det tänkta programmet, och det är sedan
upp till produktionsenheterna – som nu kunde vara både interna
avdelningar och externa produktionsbolag – att ”pitcha” idéer till
ledningen utifrån slotsystemets ramverk. 17 Ny chef för programplaneringen
blev Thomas Nilsson, tidigare planeringschef på TV4. Den
uttalade ambitionen var att skapa en mer ledningsfokuserad och strategiskt
styrd programproduktion jämfört med tidigare, inte minst genom
att göra medelstilldelningen ”mer flexibel”, det vill säga mindre
bunden till på förhand fördelade basuppdrag inom programproduktionen
och mer direkt kopplad till ledningen. 18
Denna användning av tablåerna är emellertid inte okontroversiell i
public service-sammanhang. Av tradition finns det en stark ovilja inte
minst från producenthåll att använda tablåerna för att strategiskt styra
programproduktionen, eftersom man menar att detta leder till en
sorts indirekt kommersialisering av verksamheten där public service
självmant anpassar sig till och underordnar sig de kommersiella kanalernas
spelregler. Kritiska röster hävdar att verksamheten genom att
låta sig styras på detta sätt överger sin självständiga, oberoende och
”stolta hållning”, 19 och säljer ut själva ”public service-andan”. 20 Den
ledningsstyrda tablån har också kritiserats för att vara ett kontrollverktyg
genom vilket verksamheten konstruerar publiker och preferenser,
snarare än tillgodoser faktiska intressen och önskemål hos tittarna.
21 Tablån är alltså ett kraftfält för interna maktkamper och stridigheter
kring programverksamheten och public service-uppdraget.
Men detta är inte unikt för dagens konkurrensutsatta public service-television.
I själva verket har tablåerna alltid varit en arena för
kraftmätningar, och den kritiska hållningen till en strategisk tablåanvändning
var knappast så dominerande under monopoltiden som
man kan få intryck av när man tar del av den stundtals infekterade debatten
inom SVT. Sedan starten av svensk tv har tablåerna ingått som
ett led i olika programpolitiska strategier, antingen för att möta konkurrenter
eller i syfte att realisera och ge uttryck för centrala public
service-ideal, ibland både och. Tablåerna kan i själva verket ses som
den dimension av programverksamheten där dominerande ideologier
och visioner inom svensk television – den faktiska tv-politiken, och
i en mer övergripande mening kulturpolitiken – har gjort som allra
mest konkreta avtryck.
När tvåkanalsystemet i slutet av 1960-talet infördes var målet inte
endast att öka publikens valfrihet, vilket de offentliga dokumenten i
92