Svensk television - en mediehistoria
Svensk television - en mediehistoria
Svensk television - en mediehistoria
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
tema i förhandsrapportering<strong>en</strong> var hur spännande och originellt det<br />
var att författar<strong>en</strong> själv inte hade <strong>en</strong> aning om hur dom<strong>en</strong> skulle falla<br />
eller <strong>en</strong>s visste hur brott<strong>en</strong> hade gått till: ”Folke Mellvig liksom alla<br />
tittare får leva i spänning tills det sista programmet sänts.” 29 Under<br />
rubrik<strong>en</strong> ”Författar<strong>en</strong> själv vet inte vem som är d<strong>en</strong> skyldige”, berättade<br />
Folke Mellvig i Express<strong>en</strong> om sina erfar<strong>en</strong>heter:<br />
Jag fick i uppdrag av TV att hitta på ett ”fall”. […] S<strong>en</strong> gjorde jag <strong>en</strong> förundersökning,<br />
ett slags polisrapport alltså. Jag tog också med så mycket bakgrund<br />
jag kunde göra: uppväxttid, anor, ekonomi, humör. Till sist överlämnade<br />
jag alltsammans till TV, som kallade samman <strong>en</strong> riktig åklagare,<br />
<strong>en</strong> riktig försvarsadvokat och <strong>en</strong> riktig domstol – och så fick dessa ta del av<br />
materialet i sin tur. 30<br />
I samma artikel framhöll produc<strong>en</strong>t<strong>en</strong> och regissör<strong>en</strong> Hans Lagerkvist<br />
att inte heller han visste hur rättegång<strong>en</strong> skulle sluta. Om själva sändning<strong>en</strong><br />
berättade han att d<strong>en</strong> var lite kuslig. ”Det är ju på sätt och vis <strong>en</strong><br />
pjäs man sänder. M<strong>en</strong> samtidigt vet man aldrig hur replikerna skall komma<br />
och ing<strong>en</strong>ting har repeterats. Jag har byggt upp ett seriesystem av kameror,<br />
så att alla vinklar är täckta – och s<strong>en</strong> är det bara att hoppas få in<br />
allt väs<strong>en</strong>tligt och dramatiskt i bild<strong>en</strong>.” 31 Formmässigt var norm<strong>en</strong> 1958<br />
således satt, mycket i linje med de tidigare rättegångarna i radio och tv.<br />
Det grundläggande tillvägagångssättet var att författar<strong>en</strong> och produc<strong>en</strong>t<strong>en</strong><br />
bestämde ämnet och inledde d<strong>en</strong> juridiska bedömning<strong>en</strong> av materialet:<br />
innehöll detta material <strong>en</strong> konflikt som kunde leda till <strong>en</strong> allmänintressant<br />
rättegång? Skulle <strong>en</strong> åklagare ha väckt åtal? Kunde <strong>en</strong> försvarsadvokat<br />
pres<strong>en</strong>tera ett principiellt intressant försvar? Manus<strong>en</strong>, varav<br />
flertalet finns bevarade i SVT:s arkiv, innehåller inga dialoger, utan <strong>en</strong>dast<br />
instruktioner och bakgrund. Större del<strong>en</strong> av materialet är bilagor<br />
med <strong>en</strong> konstruerad förundersökning med förhörsprotokoll och beskrivningar<br />
av miljöer och personer. Här finns också sammanfattningar av<br />
faktaunderlaget och utförliga personbeskrivningar av de åtalade, som<br />
handlar om hur de tänker, resonerar och hur mycket de skall vidhålla i<br />
förhör<strong>en</strong>. I materialet får äv<strong>en</strong> vittn<strong>en</strong>a sin bakgrund beskriv<strong>en</strong> och instruktioner<br />
i stil med: ”Ni blir trolig<strong>en</strong> också tillfrågad om…” och ”på<br />
försvarsadvokat<strong>en</strong>s frågor erinrar ni er långsamt och nästan motvilligt<br />
att…” 32 Enligt Hans Lagerkvist fick ing<strong>en</strong> av skådespelarna tillgång till<br />
hela ”manuskriptet”, utan <strong>en</strong>dast det som rörde deras eg<strong>en</strong> person. ”Var<br />
och <strong>en</strong> av dessa vet bara precis vad de själva gjort och iakttagit eller trott<br />
sig iakttaga och ing<strong>en</strong>ting om vad andra komma att säga”, påpekade<br />
71
Change language