Svensk television - en mediehistoria

7. J B Thompson skiljer mellan vår levda respektive medierade erfarenhet när han
diskuterar mediesamhällets betydelse för vår identitetskonstruktion i det senmoderna.
Se John B, Thompson, Medierna och moderniteten, (Göteborg: Daidalos,1995/2001).
8. Mills, 49–52, delar upp bakgrundsskratt, laugh tracks i ett antingen ’skratt’ eller
’inte skratt’, oberoende av om det är förinspelat (burkat), från levande publik
eller levande publik som ser en redigerad färdiginspelning. Han hävdar också
att utvecklingen idag alltmer går mot att man överger skrattspår i Storbritannien.
Ibid,51.
9. Mills (2005), 69ff. och Giacomo Oreglia, Commedia dell’Arte. Maskerna, komedianterna,
scenarierna (Stockholm: Ordfront, 2002).
10. Rune Waldekranz, Så föddes filmen. Ett massmediums uppkomst och genombrott,
(Stockholm: PAN/Norstedts, 1976).
11. Se Mills för en djupare analys av hur det icke-heterosexuella representeras
inom sitcom.
12. Min vän från Mars (originaltitel: My Favorite Martian) hade svensk premiär
1963. Robin Williams genombrottsserie Mork & Mindy hade svensk premiär
1980.
13. Se Waldekranz.
14. Se Ny svensk teaterhistoria – 1900-talsteater, band 3, s 7, Forser/Heed (red.).
15. Se Oreglia, 2002.
16. Oreglia, 73–101. Se även Mills.
17. Frank Krutnik och Steve Neale, Popular Film and Television Comedy ( London:
Routledge, 1990), 233.
18. Jfr hur teaterhistoriker ofta stannar i teaterns värld.
19. David Grote, The End of Comedy: The Sit-Com and the Comedic Tradition (Hamden,
Conn.: Shoestring Press, 1983). Man skulle kunna tänka sig att Grote är ute i
samma ärende som jag, men att han gått ännu längre bakåt i tiden. Emellertid
tar jag fasta på situationskomedins genretypiska drag och inte det komiska formatet
som helhet, där antika komedier mest handlar om kärleksproblem.
20. Feuer, 148.
21. Se vidare Feuer där hon både beskriver en utvecklingsbana som är mer cyklisk
än linjär, och att genren gått från att vara episodisk till att bli alltmer bundet
seriell, continuing serial, 151ff.
22. Sex and the City bör betraktas som dramakomedi, men utgör ett trendbrott
inom tv-produktion. Detta gäller även Ally McBeal, båda kan ses som genreutvecklingar
genom överskridning av genregränser.
23. Totalt 156 avsnitt spelades in under åren 1962–1968.
24. Samtida exempel förutom Svensson, Svensson är de amerikanska Everybody Loves
Raymond (1996) eller Jims värld (2001).
188