Svensk television - en mediehistoria

säga är, att det att arbeta för fred behöver inte vara nånting så väldigt komplicerat,
utan det är nånting som man kan göra varje idag i sin vardag.”
LL: ”Tror du att vi kan försvara oss ifall det blir krig när det finns såna
konstiga vapen?”
Palme: ”Jaa, vi kan… mot ett så kallat konventionellt krig, kan vi försvara
oss, men i ett atomkrig kan vi inte försvara oss, men det kan ingen …
Blir det ett atomkrig, så …kommer ingen att klara sig.”
LL: ”Du som bestämmer så mycket i Sverige och världen, kan inte du
göra så att det inte blir krig?”
Palme: ”Nä, dels så bestämmer jag inte särskilt mycket, men… jag ägnar
väldigt stor del av min tid och kraft åt att försöka vara med alla dom
andra människor i världen som arbetar mot kriget. Och där kan man vara
en bland många, men det tycker jag är den viktigaste uppgiften politiskt,
just nu.”
LL: ”Om du fick önska en julklapp just nu, vad skulle du önska då?”
Palme [skrattande, men säger efter viss betänketid]: ”Att man i Genève,
där du visst har varit, va’? [barnet nickar jakande] … plötsligt så kommer
dom ditåkande en dag innan julafton och säger ’nej, nu tar jag upp förhandlingen
igen och så bestämmer vi oss … det blir inga nya medeldistansraketer
i Västeuropa och vi ryssar, vi skrotar stora delar utav SS20 och sen åker
vi hem och firar jul. Det vore en bra julklapp!” 36
Efteråt avrundar Fahlström med ”Jag tror att de flesta människor i världen
delar Olof Palmes julklappsdröm” och fortsätter därefter med att
förklara: ”Det talas om ’konventionellt krig’ i det här inslaget. Det är
alltså krig med vanliga vapen, gevär, tanks och så vidare, men inte kärnvapen.”
Avslutningsvis är Fahlström lite bitsk mot Palme, då han säger att
denne nog skulle behöva ett vindskydd i julklapp, då det blåst rätt mycket
runt statsministern på sistone, i och med bland annat Raineraffären.
Här har barnets intresse vidgats från den egna gruppens intressen
och vardagsekonomi. Krig, ett för barn skrämmande men viktigt
ämne, är temat och en högst allvarlig Olof Palme försöker inte förringa
riskerna, eller vifta bort barns oro med falska löften om trygghet,
utan tillstår det ohyggliga: att ingen kan överleva ett kärnvapenkrig.
Statsministern försöker dels motverka personfixering och övertro
på statsministerns individuella makt och istället lyfta fram samarbete,
solidaritet och allas möjlighet att bidra. Dels blir det tydligt att
han personligen önskar åstadkomma något, att han med full kraft arbetar
för nedrustning, då hans visioner och ideal tydligt blir framlyfta:
förhandlingar, icke-våld, samlevnad, kunskapsspridning.
204