Svensk television - en mediehistoria

ker är svåra att höra: ”Den skyddande hinna som teater gärna ger ifrån
sig återfinns inte alls i den här TV-versionen av Vildanden.” 75 Framför
de andra är det von Brömssen som lyfts fram: ”Tomas von Brömssen
gör en kanonroll. Han klarar de farliga gränserna, blir aldrig för töntig,
för dum eller för snäll.” 76 Ingmar Björkstén, som en gång skrev den första
boken om Widerberg 77 , konstaterar att rekryteringen av Cederhök
och von Brömssen kan uppfattas som ”publikfrieri i överkant” men att
associationerna till Albert och Herbert uteblir. Cederhök anses sakna något
av tragisk tyngd, medan von Brömssen hyllas för sin ”djupdykning
ner till själens bottenlager”, något som han tillskriver ”Widerbergs styrka
som personinstruktör.” 78 Även Kinnamans, Östergrens och Skarsgårds
spel lyfts fram som resultatet av Widerbergs regimetod.
Relationen symbolism (Ibsen) och realism (Widerberg) kommenteras
av Andréason som menar att Widerberg går för långt i sin realism:
”Visserligen begriper jag inte vad Widerberg egentligen vinner
på att detaljredovisa hela menageriet inne på det vindsloft som
är drömmarnas rum i stycket, men det viktiga är den varma och sammansatta
familjebild han bygger i rutan” 79 Tove Ellefsen, som har sett
pjäsen i sin helhet, avslöjar att tv-publiken kommer att få se den skadskjutna
vildanden i bild och skriver: ”Längre från Ibsens laddade symbol
går det nog inte att komma.” 80 Men vilken effekt detta får går hon
inte in på. Att Widerberg låter visa vildanden i bild är en detalj som
inte är helt oviktig i sammanhanget. I Ibsens pjäs är vildanden frånvarande
som fysisk gestalt, men finns i det ”Drömmarnas rum” eller
”Havsens djup” dit publiken inte har tillträde, och är därmed närvarande
som en tolkningsbar symbol. I Widerbergs version blir den inget
annat än det den är: En skadskjuten fågel.
Lars-Olof Franzén i Dagens Nyheter citerar Widerbergs uttalande
om att han vill nå vanligt folk med Ibsen och ifrågasätter om man
verkligen kan nå människor med något som är så substanslöst: ”Något
mer intrigfast och dramatiskt tillgängligt än Ibsens centrala pjäser
kan man knappast tänka sig. Det besynnerliga med Widerbergs uppsättning
är att han i det längsta håller tillbaka dramatiken och händelsernas
gång.” 81 Franzén retar sig även på uppstyckningen av pjäsen,
som han menar är anpassad efter tv-serieformatet: ”Lyckades han,
kanske vi kunde få sex nya avsnitt av Vildanden nästa år och senare
kanske Dockhemmet i fjorton avsnitt där vi får följa hur Nora gifter
om sig och skiljer sig, skaffar sig cykel och enrummare och tillrättavisar
de känslomässigt underutvecklade karlar hon regelmässigt fäster
sig vid.” 82 Björn Nilsson menar att det tredelade formatet visar att
241