Svensk television - en mediehistoria

ket, Skolverket samt Barnombudsmannen dominerar bland dem som
får yttra sig. När intervjuer med barn förekommer i Lilla är det främst
för att illustrera vad någon myndighet just föreslagit, även om också
någon enstaka avvikande elevröst ibland tillåts göra sig hörd.
Olof Palme
I december 1983 är det statsminister Olof Palmes tur att bli föremål
för en intervju gjord på Harpsund av den 10-åriga knattereportern Liv
Larsson. 35 Om än inte riktigt lika frejdig som Nicklas Englund, är hon
i vart fall ett av de 21 barn som någon månad tidigare varit med på
Barnjournalens fredsresa ned till Genève – och således särskilt intresserad
av frågan. Bengt Fahlström inleder med att presentera Harpsund
”där Sveriges statsminister tar emot höga gäster, framför allt statsmän
från utlandet” – och nu således även Liv. Programledaren vänder sig
därefter till tittaren, som till en redan invigd: ”i Genève, där som du
vet stormakterna USA och Ryssland inte längre vill prata med varandra
om medeldistansrobotar, alltså amerikanska Pershing 2 och ryska
SS20. Olof Palme, som jobbar hårt för världsfreden, fick bland annat
den här frågan av Liv”:
Liv Larsson: ”Drömmer du nån gång mardrömmar om krig?”
Palme: ”Ja, det händer, när jag har läst eller sett nånting, då drömmer
jag om krig.”
LL: ”Har du haft nån dröm som du riktigt kommer ihåg då, nån
hemsk?”
Palme: ”Näe, men … jag hade en fin dröm: att jag var med i en förhandling
där man kom överens om nedrustning och det var ett väldigt jubel
utanför bland människorna, det kommer jag ihåg … Det minns jag mera
än mardrömmarna.”
LL: ”Vad kan vi göra för att det inte ska bli krig?”
Palme: ”Jo… det krävs kunskaper… så man kan tala om hur meningslöst
och hemskt ett krig är, men det behövs också att man… det behövs
hjärta, känslor, att man vill leva i fred med sina medmänniskor. Och det
måste man lära sig, att man är aldrig ensam. Man kan inte bara hävda sig
med styrka, utan man måste leva tillsammans med människorna. Och det
tredje man kan göra är att... i vardagen verka för fred och det gör man genom
att undvika våld, helt enkelt. Det gör man genom att prata om behovet
av att hålla ihop och vara solidariska med varandra. Och det gör man då
genom att verka för olika nedrustningar och fredliga lösningar. Det jag vill
202