Svensk television - en mediehistoria

Så är fallet även i situationskomedin, där skådespelarnas skicklighet
och komiska talang står i centrum. 9 Som dramatisk form kan man tala
om hur skådespelet här i hög grad är performativt snarare än agerande,
och att det är uppspelet av de mer eller mindre sammanhängande
situationerna som fokuseras. Detta kan i vissa fall visa sig genom så
kallat extrafiktionellt spel där skådespelarna blinkar till publiken/ser
rakt in i kameran, vilket förstärker relationen till publiken som en del
av leken. Vanligt är också att skådespelarna redan är kända i något annat
medialt sammanhang, vilket ger serien draghjälp. Här finns även
en tydlig linje mellan de under 1800-talet så populära melodramteatrarnas
föreställningar – vaudevillerna – och situationskomedier. 10
På dessa scener spelades familjescenerier upp i de så kallade borgerliga
sedekomedierna och ofta förekom olika uppträdanden under pågående
föreställning. Dessa kunde liknas vid varietéer, där man blandade lite
allt möjligt som kunde tänkas roa. Man bjöd in ”gästartister” och ”kändisar”
som fick spela med eller sjunga en stump. Idag kan vi känna
igen detta där vissa, kanske lite mer anarkistiska situationskomedier,
får besök av artister/kändisar eller till och med andra sitcom-stjärnor!
Detta bör då ses som en lekfullhet inom genren.
Den övergripande principen för situationskomedin blir således att
vi under en knapp halvtimme skall undersöka vilka komiska situationer
som uppstår om vi släpper ned följande problem i en redan bekant
miljö med kända variabler. Lusten ligger i att gång efter annan
se hur samma typ av komiska skeende spelas upp i viss begränsad uppsättning
av situationer. Varje avsnitt tar avstamp i en jämvikt för att
– efter lösandet av avsnittets problem – avslutas i ett nytt jämviktsförhållande.
En jämvikt som dock oftast är identisk med utgångspunktens,
eftersom genren inte bygger på en utveckling hos karaktärerna.
Grundidén är alltså att den ordning som störs skall återställas inom
avsnittets tidsram. I en del ”modernare” fall kan vi få se skylten ”To
be continued” vilket har spillt över från en annan tv-genre – såpoperan.
De teman som vanligen dramatiseras är kort sagt stridigheter om
kulturell makt, kampen mellan könen, generationerna, klasserna, etniciteten
och hur det höga plockas ned.
Om man trålar efter situationskomedier en vanlig vecka i november
2007 i svensk tv:s basutbud finner vi följande regelrätta sitcoms:
SVT Svensson, Svensson (se nedan), TV3 Nanny (1993), 2 ½ män (2003),
Kung av Queens (1998), Tredje klotet från solen (1995), Will & Grace
(1998), That ’70s show (1998), Jims värld (2001) Kanal 5 Joey (2004),
Vänner (1994), Fresh Prince i Bel Air (1990), Christine (2006), Seinfeld
170