Svensk television - en mediehistoria

ättegången om kassaskåpskuppen hos byggfirman Berg i ’Storstad’ levererade
åklagaren, stadsfiskalen Bert de Woul, en liten bomb.” 54 Och
en ingress i Expressen 1960 löd: ”För några år sedan lovade Nils och
Marianne varandra att älska varandra i nöd och lust, att vara varandra
evigt trogna. Det var högtidligt och vackert och ingen tänkte väl på att
det ’eviga’ inte skulle vara längre än till 1960. Nu har de kommit underfund
med (sic!) att ’det inte håller längre’. De skall skiljas – inför
lyckta dörrar och hundratusentals TV-tittare.” 55
Tv-rättegångarna fortsatte kontinuerligt fram till februari 1961. Då
sändes en rättegång om falskdeklaration, där ett kioskdrivande par hade
lämnat oklara uppgifter och misstänktes ha använt svart arbetskraft.
Till stor del innehöll rättegången dividerande om olika kvitton och liknande,
och fick – åtminstone vad det gäller underhållningsvärdet – mera
negativ kritik än föregångarna, med omdömen som ”grått sifferdrama”
och ”tröttande sifferkarusell”. 56 Kritiken speglar problematiken i den
förut omtalade avvägningen mellan informationssyfte och kriminaldramatik,
och som antytts fanns det redan tidigare en del kritik mot rättegångsspelens
föregivna vardagstristess, inte minst från sådana som
tycktes ha hoppats på rapp underhållning i vanlig tv-seriestil. ”Länge
leve Perry Mason, han kan åtminstone fatta sig kort” 57 , skrev exempelvis
Kvällsposten 1959. Andra tyckte att tv-rättegångarna vacklade mellan
det informativa och det underhållande: ”Nu skall ju en sådan här rättegång
lära oss hur en domstol arbetar. Men har inte detta pedagogiska
syfte kommit alltmer i skymundan?” 58 undrade Gunnar Falk i Svenska
Dagbladet 1959. Och apropå den mera spektakulära kassaskåpssprängningsrättegången,
den tredje sedan nystarten 1958, frågade Stockholms-
Tidningens krönikör: ”Av den första rättegången lärde vi oss hur en domstol
arbetar. I den andra omgången fick vi en lektion i trafikvett. Nu har
det gjorts till rena underhållningen, detta att under så autentiska förhållanden
som möjligt visa hur folk rannsakas och döms. Låt vara att det är
en förströelse som innerst har ett allvarligt syfte.” 59
Fortsatta tv-rättegångar på 1960-talet
Efter den lamt mottagna deklarationsrättegången i början av 1961
gjordes en paus. Året därpå kom två rättegångar, producerade för det
nystartade skol-tv, som båda gick obemärkt förbi. 60 1963 kom så en
ny rättegång i tre delar, nu producerad av Arne Arnbom. Temat var
vårdslöshet i trafik, med rattonykterhet och vållande till annans död.
Denna enstaka omgång lanserades på ett något annorlunda sätt, där
75