Svensk television - en mediehistoria

politiska förslag. Han var en granskare av vuxenvärlden snarare än, på
sedvanligt manér, enbart en representant för den. Just genom att Fahlström
var så engagerad och personifierade Barnjournalen, upplevdes
hans bias som acceptabel, eftersom den sågs som hans personliga åsikt
och en del av hans individuella framtoning, inte som något uttryck för
ett system eller för ”staten” bakom SVT.
Buckingham poängterar hur amerikanska och brittiska barntevenyheter
med mer personliga tonfall och med en medveten provokativ
profil också vågar utmana mer, ty då känner den unga publiken till
förutsättningarna. Man förväntar sig helt enkelt inte ”objektiva nyheter”
av sedvanligt slag, men tilltalas ändå av denna variant som tycks tro tittaren
om egen tankeförmåga. 56 Detsamma torde ha gällt också för
Barnjournalen, tack vare programledarens egna kommentarer till olika
företeelser, som riktade uppmärksamheten mot honom och hans uppfattningar
och framhöll att även nyheter är tolkningar av verkligheten.
Även Lilla Aktuellt har ett reportage som på liknande sätt som det
familjeekonomiska inslaget i BJ nästan 30 år tidigare ifrågasätter skillnaderna
mellan barn och vuxna: programledaren Per Nilsson introducerar
inslaget med ”Visst känns det ofta lite trevligare där vuxna jobbar [än i
skolan]? Litet ljusare, lite nyare grejer?” Ett sagoaktigt skimrande kontorslandskap
ställs därefter till romantisk musik mot slitna skollokaler. En
kvinnlig reporter tar vid: ”I vuxenvärlden finns det mängder av regler för
hur en arbetsplats ska vara för att dom som jobbar där ska må bra, men för
skolor finns det nästan inga såna regler alls…” Sedan intervjuas en arkitekt
som ska studera skolmiljön och lämna förslag till regeringen. Inslaget avslutas
med romantisk musik även över barnen i en skola i Botkyrka, som
faktiskt redan har det fint. 57 Detta är ett av få exempel där man överhuvudtaget
kan kalla Lillas nyhetsuppläsare för programledare, ty vanligtvis
läser de bara upp nyheter, eller beger sig ut på fältet för reportage precis
som de övriga reportrarna. En stående programledare som Fahlström
kunde däremot lättare komma med värderingar och tolkningsförslag.
Förändringar i innehåll kan givetvis i sin tur bero på en tilltagande
kanalkonkurrens, där Lilla Aktuellts redaktion ser sig vara tvungen att
konkurrera med samma medel som det mer underhållande utbudet och
själv vara positiv, rapp och underhållande. Rimligare vore snarare att
möta konkurrensen med någonting annorlunda – och varför inte med det
allvar, personliga engagemang och den fördjupande information som
trots allt lockade hälften av målgruppen för 30 år sedan? Trots att man
utlovar bakgrunder och fördjupning, förekommer nästan inga bakgrundsteckningar
alls av aktuella konflikter och debattämnen i dagens barnny-
219