Svensk television - en mediehistoria

mer skolade dramatiska aktörerna.” 41 Faustman var liksom Widerberg
anhängare av den skådespelartradition som började med Stanislavskij.
I den faustmanska typologin associerades de ledande skådespelarna
oftast med roller som speglade en folkhemsutopi av samförstånd mellan
klassgränserna. 42
Men vad symboliserade Cederhök och von Brömssen för svenskarna?
Vilka associationer väckte dessa skådespelare hos en publik som
var van att se dem i ett annat sammanhang? Skådespelarnas bakgrund
var revyer och ”buskis”, de hade bakom sig flera år på bland annat
Lisebergsteatern och Hagateatern. I Albert och Herbert gestaltade de
i en nästintill karikerad realism den gnabbiga relationen mellan far
och son som är skrothandlare i stadsdelen Haga. De framställs som ett
slags charmig och ofarlig ”white trash”, inte långt ifrån den okritiska
syn på klassamhället som återfinns i de filmer som Jahr eller Wallén
vanligen förknippades med.
Det intressanta är att tidningarna inte skrev Sten-Åke Cederhök
och Tomas von Brömssen i rubrikerna, utan ”Abbe och Hebbe”, som
om de båda skådespelarna vore ett med sina rollfigurer. Sannolikt hade
Widerberg valt ut skådespelarna Melinda Kinnaman, Stellan Skarsgård,
Pernilla Östergren (numera August) och Tomas von Brömssen
för att de hade arbetat bra tillsammans i Widerbergs Ormens väg på
hälleberget (Bo Widerberg, 1986). Men det faktum att fyra av de skådespelare
som spelar de centrala rollerna i Vildanden hade arbetat tillsammans
med Widerberg i en och samma film ett par år tidigare noterades
knappt. 43 Detta antyder möjligen att Widerberg var införstådd i
hur medielogiken fungerade: Vad som gällde var att skapa ett intresse
hos publiken för att kunna sälja in Ibsen, och det effektivaste sättet var
att presentera något som tilltalade dem. I detta fall fungerade den folkkära
komikerduon utmärkt.
Långt innan sändningen av Vildanden förklarade Widerberg i presssen
att han valde att låta Cederhök vara med i pjäsen för att han tyckte
att Cederhök och von Brömssen spelat så bra tillsammans i Albert
och Herbert. 44 Widerberg deklarerade ofta i pressen att han hellre valde
amatörer eller revyskådespelare framför skådespelare från Dramaten,
eftersom de förra äger en oförstörd naturlighet i spelet, medan de senare
ofta var förstöra av inlärda manér och gester. 45 Inte olikt Faustmans
strategi med andra ord. Widerbergs åsikt att ”varje generation
behöver Ibsen” citerades också påfallande ofta i artiklarna som publiceras
innan pjäsens sändning, 46 och citatet användes även i pressmeddelandet
från Kanal 1. Han utlovade också att pjäsen skulle vara ”otea-
232