Svensk television - en mediehistoria

or ensam i sin stuga och får svårt att klara sig själv trots hemtjänsten.
När hon ramlat och slagit sig tillkallar Ingrid hennes son som i likhet
med sina syskon har svårt att engagera sig på grund av att de alla bor
långt borta och har sina arbeten att tänka på. De nya bostadsområdena
blev mer sovstäder än förorter, privata rum som man drog sig tillbaka
till för att igen sig i efter dagens arbete i det offentliga rummet.
Det blev ett mer isolerat boende än i det gamla brukssamhället (eller
för den delen landsbygdssamhället). På så sätt blev tv:n en nödvändighet
och programinnehållet kom att förmedla centrala kulturella värderingar
och en gemenskapskänsla som i hög grad ersatte tidigare och
förlorade sociala kontakter. 47
Att serien kan fungera på det sättet beror också på att den i hög
grad anknyter till vissa etablerade etniska motivstererotyper i sin personskildring.
Utan att förfalla till klichéer utnyttjar Bratt några av våra
mest populära självföreställningar om svensken, något som säkert är
en viktig delförklaring till seriens popularitet. Detta drag blir än mer
framträdande i de senare omgångarna där till exempel skildringen av
Per Löfgren och hans möte med Berit Sjöö bär syn för sägen; här förkroppsligar
Per allt vad man kan förknippa med myten om den tyste,
inbundne svensken, känslomässigt hämmad – ja, överhuvudtaget passar
hela familjen Löfgren in i ett sådant mönster, inte minst storebror
Gunnar som försöker dricka bort sin eländiga vardag. Även en framträdande
person som Bernt Andersson bär på detta drag, med sina
inneboende hämmade aggressioner som självfallet förstärkts av hans
ekonomiska situation. Så även Willy Strid med sin tysta ilska som ständigt
speglas i hans ansikte, men då och då får verkliga utbrott. I avsnitt
18 från 1976 botar han sin sorg över att Lena lämnat honom efter hans
otrohet (en affär som i sig inrymmer en etnisk motivstereotyp, med
”den vita sommarnattens” förförande demoni) och super sig redlös. 48
I mycket kom dessa drag att ytterligare förstärkas av Jackie Södermans
regi, med sitt låga tempo och betonandet av långa ordlösa pauser.
Betydelsefullt i vårt sammanhang blir förstås också själva miljön
med en landsbygdsgemenskap som ger rötter bakåt i tiden. Landsbygdsskildringen
har traditionellt tjänat som ett slags antivärld, ett
reservat i kontrast till tidens kulturella och sociala omvälvningar. Nu
skiljer sig Hem till byn i slutändan emellertid en del från detta. Det är
inget slutet reservat längre, utan här finns en påtaglig samtid som inte
kan ignorera vare sig statlig jordbrukspolitik, EU eller andra omvälvande
förändringar. Men samtidigt kvarstår seriens funktion av att
vara en ”familjeersättning” i en omvälvande tid. Genom att välja ut
162