Svensk television - en mediehistoria

Fahlström: ”Men Idi Amin, Ugandas president, säger att det inte alls
är Uganda som har anfallit, utan det är Tanzania som har anfallit Uganda.
[…] Är det alltså lögn, det?”
Per Lindström: ”Så ser man det här.”
Fahlström: ”Nu sitter du i Dar-es-Salaam, Tanzanias huvudstad ... Och
det är klart att i Kampala, Ugandas huvudstad, skulle dom kanske inte säga
samma saker? Är du påverkad av det här, eller är det du säger exakt riktigt?”
Lindström: ”Ja, så vitt vi kan bedöma är det helt riktigt. […]
Fahlström: ”Idi Amin, Ugandas president, han är ju väldigt omdiskuterad
i hela världen, framför allt för sina våldsmetoder i sitt eget land Uganda.
Han har ju dödat många, många människor som inte tycker som han. Är
den mannen, är Idi Amin, galen, helt enkelt? Vad är din uppfattning?”
Lindström: ”Jaa, jag kan ju säga att Tanzanias uppfattning är att han
är en dåre. Att han handlar precis som han vill själv. Han har ju, som man
sprider här, mördat 300.000 människor och det som man ser nu […] man
hoppas att det är Amins fall. […] Så ser man det här.”
Fahlström: ”Jaha, så ser man det i Tanzania, tack, Per Lindström!”
Telefonintervjun avslutas och Fahlström introducerar sitt nästa inslag:
Vem är egentligen Idi Amin? […]Ugandas omdiskuterade president? [vi
ser denne, full av medaljer och glitter, göra honnör i stillbild]. Fahlström
fortsätter: Idi Amin är både president och högste militärchef i Uganda.
Han kom till makten 1971, då han störtade president Obote […] Under
de sju år som Idi Amin har härskat i Uganda har det hänt massor av saker:
tusentals utländska medborgare som bodde och arbetade i Uganda blev utvisade
och flera tusen invånare som inte tyckte som Amin har dödats. Uppgifter
säger att mellan 30.000 och 50.000 människor har mördats av Amins
hemliga säkerhetspolis. När Idi Amin framträder så bär han alltid väldigt
många medaljer på sig, det ser ni här [filmat inslag med Amin] lite grand
[...], men det är inga riktiga medaljer, det är medaljer som han själv har
gjort som han alltså inte har förtjänat. 55
Skulle ett Rapport-ankare kunna uttrycka sig på detta sätt? Troligtvis
inte. Var Fahlström då en självständig aktör på en egen arena? Nej,
men han var en aktionsjournalist som både på grund av personliga
skäl och politiskt klimat (inklusive rådande barndomsdiskurser) litade
på att barn ville förstå sammanhang och vara delaktiga. Han strävade
efter att höja barns medvetenhet, få dem att tänka och agera själva, ta
ställning till vad de tyckte om olika företeelser och till presenterade
218